Det börjar nästan alltid i periferin.

Du sitter ensam i ett tyst rum sent på kvällen. Plötsligt sveper en isande förnimmelse genom luften: en förändring i rummets tryck, en kyla längs nacken och den instinktiva vissheten om att du inte längre är ensam. Du vrider på huvudet, men i samma sekund som du fixerar blicken är skuggan borta.

Är det bara ett spratt av en övertrött hjärna, eller har du för ett ögonblick nuddat vid någonting bortom vår materiella verklighet?

I denna banbrytande och fängslande undersökning tar H. M. Lyktgubben med läsaren på en hisnande upptäcktsresa in i medvetandets djupaste gränsland. Boken vägrar att välja mellan skeptikerns dogmatiska förnekelse och den troendes okritiska acceptans. Genom att förena neurobiologi, miljöfysik och medicinsk forskning dissekeras fenomenet från två håll:

Dels hur hjärnan och omgivningen skapar spöken ur sitt eget maskineri. Dels de medicinska och historiska gåtor där materialismen når vägs ände: krisuppenbarelser, terminal klarhet hos demenssjuka, nära-döden-upplevelser vid platt EEG och verifierade minnen från tidigare liv.

Om spöken är en sällsynt, intellektuellt skarp och djupt hoppingivande bok om vad det innebär att vara människa i ett levande universum.

Det börjar nästan alltid i periferin.

Du sitter ensam i ett tyst rum sent på kvällen. Plötsligt sveper en isande förnimmelse genom luften: en förändring i rummets tryck, en kyla längs nacken och den instinktiva vissheten om att du inte längre är ensam. Du vrider på huvudet, men i samma sekund som du fixerar blicken är skuggan borta.

Är det bara ett spratt av en övertrött hjärna, eller har du för ett ögonblick nuddat vid någonting bortom vår materiella verklighet?

I denna banbrytande och fängslande undersökning tar H. M. Lyktgubben med läsaren på en hisnande upptäcktsresa in i medvetandets djupaste gränsland. Boken vägrar att välja mellan skeptikerns dogmatiska förnekelse och den troendes okritiska acceptans. Genom att förena neurobiologi, miljöfysik och medicinsk forskning dissekeras fenomenet från två håll:

Dels hur hjärnan och omgivningen skapar spöken ur sitt eget maskineri. Dels de medicinska och historiska gåtor där materialismen når vägs ände: krisuppenbarelser, terminal klarhet hos demenssjuka, nära-döden-upplevelser vid platt EEG och verifierade minnen från tidigare liv.

Om spöken är en sällsynt, intellektuellt skarp och djupt hoppingivande bok om vad det innebär att vara människa i ett levande universum.

Det börjar nästan alltid i periferin.

Du sitter ensam i ett tyst rum sent på kvällen. Plötsligt sveper en isande förnimmelse genom luften: en förändring i rummets tryck, en kyla längs nacken och den instinktiva vissheten om att du inte längre är ensam. Du vrider på huvudet, men i samma sekund som du fixerar blicken är skuggan borta.

Är det bara ett spratt av en övertrött hjärna, eller har du för ett ögonblick nuddat vid någonting bortom vår materiella verklighet?

I denna banbrytande och fängslande undersökning tar H. M. Lyktgubben med läsaren på en hisnande upptäcktsresa in i medvetandets djupaste gränsland. Boken vägrar att välja mellan skeptikerns dogmatiska förnekelse och den troendes okritiska acceptans. Genom att förena neurobiologi, miljöfysik och medicinsk forskning dissekeras fenomenet från två håll:

Dels hur hjärnan och omgivningen skapar spöken ur sitt eget maskineri. Dels de medicinska och historiska gåtor där materialismen når vägs ände: krisuppenbarelser, terminal klarhet hos demenssjuka, nära-döden-upplevelser vid platt EEG och verifierade minnen från tidigare liv.

Om spöken är en sällsynt, intellektuellt skarp och djupt hoppingivande bok om vad det innebär att vara människa i ett levande universum.