I Selma Lagerlöfs självbiografiska Mårbackasvit omnämns hennes far – ofta kallad författarens musa – som en oemotståndlig charmör, trots att situation efter situation desperat efterfrågar hans kärlek. Han kallas kraftkarl, trots att han uppenbart är en man utan kraft. Lagerlöf beskriver honom som en underbar far, men av den faderliga omsorgen ser vi inga tecken alls.
Mårbacka [1922] är den första boken i Mårbackasviten, följd av Ett barns memoarer [1930] och Dagbok [1932]. Det är en osentimental självbiografisk berättelse om livet på gården Mårbacka i Värmland, där inte minst mannens svek hamnar i förgrunden, och en omistlig roman för den som vill lära känna en av svensk litteraturs största prosaister och den första kvinnan som tilldelades Nobelpriset i litteratur.
SELMA LAGERLÖF [1858–1940] är en av svensk litteraturs största namn, med verk som debutromanen Gösta Berlings saga [1891], Jerusalem [1901–1902], den Löwensköldska trilogin och den självbiografiska »Mårbackasviten«. Lagerlöf var den första kvinnan i Svenska Akademien – och den första kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur [1909]. Lagerlöf föddes på gården Mårbacka i Värmland, där hon också levde de sista tjugo åren av sitt liv.
