Lärobok förklädd till detektivroman

Rosens namn kan läsas på många sätt. Parsonligen tycker jag att själva detektivromanen är av underordnad betydelse. Läs den i stället som en inspirerande introduktion till kyrkohistoria och idéhistoria. Och som en intresseväckare för latinet, ett språk som trots att det inte talas längre lever vidare.

RAk

Jag tror egentligen den förtjänar ett högre betyg. Problemet är bara att de flesta läsare läser böcker utan att behöva slå i ett lexikon för att begripa handlingen eller för den delen vad som menas. Boken är kryddad med meningar och uttryck på latin vilket för egen del var ganska frustrerande. Eco har någonstans tagit för givet att vi läsare inte behöver någon hänvisning till förklaringarna och det är först efter några hundra sidor man får reda på att uttrycken finns förklarade längst bak i boken. Nåväl hålla på att bläddra fram och tillbaka för att begripa är en aning störande, även om jag förstår att författaren vill visa sitt kunnande på området latin.

Martin