Ulf Lundell påstod en gång att alla rockskribenter är misslyckade rockmusiker. Han hade fel. Jag, till exempel, ville aldrig bli Keith Richards. Jag ville bli Lars Nylin. Per Bjurman, Aftonbladet Så stor betydelse hade Schlager, vars första nummer kom den 10 oktober 1980. Det var nämligen där och då den svenska rockjournalistiken föddes. Ett kaxigt påstående? Nja. Eller: Nej! När musikjournalisterna Bengt Eriksson, Håkan Lagher, Mats Lundgren och Thore Soneson drog igång musiktidningen Schlager hösten 1980 var det för att, som det stod i ledaren, fylla det skriande hål i svensk press som bristen på en seriös musiktidning har varit. Boken Best of Schlager när den svenska rockjournalistiken föddes innehåller texter av bland annat Dotun Adebayo, Kristina Adolfsson, Marjorie Alessandrini, Bengt Eriksson, Håkan Lagher, Susanne Ljung, Mats Lundgren, Lars Nylin, Jens Peterson, Thore Soneson och Per Wirtén. De skriver om artister som Abba, Bob Dylan, Ebba Grön, Jimmy Cliff, Kraftwerk, Neil Young, Nico, Ratata, The Slits, Thomas Di Leva och många, många fler. De återbrukade klassiska texterna har kompletterats med nyskrivna kommentarer. I förordet får man dessutom för första gången reda på exakt när, var och varför idén om att starta rocktidningen Schlager föddes... Innehåller dessutom ett efterord av Gunnar Bolin och en avslutande och återblickande text av Per Bjurman.

Ulf Lundell påstod en gång att alla rockskribenter är misslyckade rockmusiker. Han hade fel. Jag, till exempel, ville aldrig bli Keith Richards. Jag ville bli Lars Nylin. Per Bjurman, Aftonbladet Så stor betydelse hade Schlager, vars första nummer kom den 10 oktober 1980. Det var nämligen där och då den svenska rockjournalistiken föddes. Ett kaxigt påstående? Nja. Eller: Nej! När musikjournalisterna Bengt Eriksson, Håkan Lagher, Mats Lundgren och Thore Soneson drog igång musiktidningen Schlager hösten 1980 var det för att, som det stod i ledaren, fylla det skriande hål i svensk press som bristen på en seriös musiktidning har varit. Boken Best of Schlager när den svenska rockjournalistiken föddes innehåller texter av bland annat Dotun Adebayo, Kristina Adolfsson, Marjorie Alessandrini, Bengt Eriksson, Håkan Lagher, Susanne Ljung, Mats Lundgren, Lars Nylin, Jens Peterson, Thore Soneson och Per Wirtén. De skriver om artister som Abba, Bob Dylan, Ebba Grön, Jimmy Cliff, Kraftwerk, Neil Young, Nico, Ratata, The Slits, Thomas Di Leva och många, många fler. De återbrukade klassiska texterna har kompletterats med nyskrivna kommentarer. I förordet får man dessutom för första gången reda på exakt när, var och varför idén om att starta rocktidningen Schlager föddes... Innehåller dessutom ett efterord av Gunnar Bolin och en avslutande och återblickande text av Per Bjurman.

Ulf Lundell påstod en gång att alla rockskribenter är misslyckade rockmusiker. Han hade fel. Jag, till exempel, ville aldrig bli Keith Richards. Jag ville bli Lars Nylin. Per Bjurman, Aftonbladet Så stor betydelse hade Schlager, vars första nummer kom den 10 oktober 1980. Det var nämligen där och då den svenska rockjournalistiken föddes. Ett kaxigt påstående? Nja. Eller: Nej! När musikjournalisterna Bengt Eriksson, Håkan Lagher, Mats Lundgren och Thore Soneson drog igång musiktidningen Schlager hösten 1980 var det för att, som det stod i ledaren, fylla det skriande hål i svensk press som bristen på en seriös musiktidning har varit. Boken Best of Schlager när den svenska rockjournalistiken föddes innehåller texter av bland annat Dotun Adebayo, Kristina Adolfsson, Marjorie Alessandrini, Bengt Eriksson, Håkan Lagher, Susanne Ljung, Mats Lundgren, Lars Nylin, Jens Peterson, Thore Soneson och Per Wirtén. De skriver om artister som Abba, Bob Dylan, Ebba Grön, Jimmy Cliff, Kraftwerk, Neil Young, Nico, Ratata, The Slits, Thomas Di Leva och många, många fler. De återbrukade klassiska texterna har kompletterats med nyskrivna kommentarer. I förordet får man dessutom för första gången reda på exakt när, var och varför idén om att starta rocktidningen Schlager föddes... Innehåller dessutom ett efterord av Gunnar Bolin och en avslutande och återblickande text av Per Bjurman.