Det finns barn som mår dåligt. Denna information når oss nästan dagligen i media eller upplevs i skolor och på daghem. Oftast kan man relatera fenomenet till olika former av missbruk. I bl. a. Kari Killéns bok Svikna barn kan man läsa om denna plågsamma verklighet. Detta är inget nytt fenomen, men det som är så omskakande att läsa i hennes bok, är att företeelsen är så utbredd, att problemet är så stort. I Norge befinner sig 160 000-230 000 barn i en livssituation präglad av olika former av missbruk (s.13). Killén låter oss läsare också förstå att detta är mycket lågt räknat. Verkligheten är densamma i vårt land. Sid.23 i samma bok relaterar 2 § LVU ;Vård skall beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas Barnen är alltså skyddade av lagen, men det är upprörande att tvingas inse att många barn får lida oerhört mycket innan lagen träder i kraft. I denna bok kommer jag att utifrån ovanstående problem belysa hur vi upptäcker dessa barn och diskutera problematiken omkring detta. Jag ska också nämna vilka stödinsatser som finns resp. bör finnas i våra kommuner för att möta barn i familjer med olika missbruksproblem. Vidare ska jag skriva om exempel på hjälpinsatser barnen konkret kan få genom mig som lärare resp. av kommunen och något om hur jag upplever att samhällets intentioner överensstämmer med gällande lagstiftning. Avslutningsvis kommer jag att diskutera och exemplifiera försök till förbättringar inom det aktuella problemområdet.
