Samhället är likt ett blad som antingen blomstrar eller vissnar. Övergången till moderniteten, och vidare till postmoderniteten, har lämnat jorden i ett vanärat tillstånd. Vilka hot står vi inför? Ur vilka rötter har dessa växt fram? Kommer jordens destruktion ske med avancerade vapen eller kommer klimatkrisen hinna före? Kommer mänskligheten klara av att resa sig med ära? Vi har alldeles för länge levt i dimman, som för varje stund alltmer förvandlas till kvävande smog. Mellan krigen och klimatkrisen har ismerna, med liberalismen i spetsen, föreslagit lösningar som snarare verkar leda oss allt närmare det branta stupet. Vad har den islamiska traditionen att presentera i detta virrvarr? Med få tickande klockslag som återstår måste mänskligheten komma samman, avlägsna de hatiska element och skänka ett öra till en inre smärta som skriker efter hjälp. Endast hand i hand kan vi kliva över tröskeln och avlägsna dimman så att vår värld kan få färgas med profetisk grönska.
