Bloom är en för vår civilisation emblematisk mänsklig gestalt, den helt och hållet samtida människan. Bloom är du och jag, eller åtminstone den person som vi får lära oss att vi borde vara. Den här boken handlar om Blooms själsliga och metafysiska tillstånd – ett tillstånd som präglas av tomhet och främlingskap, men som ibland låter oss ana en väg ut ur rollspelets sociala öken, en väg mot en sann gemenskap.
Bloom är också Tiqquns benämning på tillståndet efter individualismen, när vi inte längre uppmanas att renodla någon inre essens eller substans, utan tvärtom fostras till att vara maximalt formbara – i stånd att anta vilken karaktär som helst när som helst. ”Det har (...) länge varit en nyckel för mig att anpassa mig efter olika situationer som jag försätts i, och alltid göra mitt bästa för att passa in så bra som möjligt.” (Anton Abele, moderat riksdagsledamot)
Bloom är med andra ord en tillvaro i vilken vi famlar efter varandra och försöker hitta sätt att mötas som något annat än färdigpaketerade individer. Vi kretsar alla i en nervös omloppsbana runt vår delade, potentiella kraft, rädda för att använda den och osäkra på hur.
Boken är försedd med ett introducerande förord av översättargruppen Kollektivkritik.
