Boken handlar om en osynlig del av vår historia, om hur människor med funktionsnedsättningar betraktats och behandlats genom tiderna. Den ställer frågor om allas lika värde, i en tid när gamla synsätt börjat spöka igen. Folkhemstidens inlåsning av människor på institutioner är den skrämmande bakgrunden till varför personliga assistenter idag är så viktiga. Rätt till skola fick rörelsehindrade barn 1962. Rösträtt fick alla medborgare först 1989. Varför är det så tyst om detta? Har dagens alltmer förfinade fosterdiagnostik rötter i folkhemstidens brutala värderingar att ”människomaterialet skulle förädlas”? Bottnar debatten om dödshjälp i tron att livet inte är värt att leva om man inte kan klara sig själv? Margareta Persson har fått sin kunskap genom olika uppdrag inom funktionshinderrörelsen, från en aktiv roll i politiken och genom sin mammas rörelsehinder.
