August höjde armen till en sista hälsning innan han rundade kröken på den lilla grusvägen och försvann bland granarna. Han vandrade vidare ner förbi Öströö slott där han i ett anfall av övermod glatt vinkade till rättaren Arvidsson och ropade: -Där kan du gå och ruttna Arvidsson, nu åker en annan till Amerikat! August gick vidare till Dagsås kyrkby där han blivit lovad skjuts av Johan som skulle till Tvååkers station för att hämta post. Denne Johan, som sedermera blev ”Buss-Johan” och grundare av Dagsås Buss körde ett par dagar i veckan ner till Tvååker och uträttade ärenden åt Dagsåsborna och hämtade post. August gick in i väntsalen på Tvååkers station och köpte biljett till Köpenhamn. Brodern Daniel hade skickat biljettpengar till båtresan men tågbiljetten hade August satt undan till själv. Stations-föreståndaren Wilhelm Bruce stod i dörren när August gick ut och bort mot spåret där ångloket snart skulle komma in. -Jaså, du August, sa han, nu bär det iväg! Ni börjar bli många som jag vinkar av här vid tåget på eran färd mot Amerika! -I början av nästa år reser resten av familjen, svarade August, då räknar jag med att ha ordnat det för oss där borta. -Lycka till på färden, du har en lång resa framför dig sa föreståndare Bruce, all lycka önskar jag dig precis som alla de andra som vågat ge sig iväg.
