Museer byggs och struktureras för att garantera långsamhet och trögrörlighet. Ändå förväntas de fungera som snabbfotade speglingar av samhället utanför. Vad döljer sig bakom denna motsättning? Kan det ha med samhällskontraktet att göra?Keith Wijkander var tidigare huvudsekreterare i kulturutredningen 2007–09 och är nu konsult med inriktning på utveckling av verksamhetsinnehåll, organisation och ledning.*Denna text publicerades ursprungligen som ett kapitel i antologin Museerna och besökarna 2050 : en framtidsantologi från Riksutställningar (8tto förlag), red. Karin Henriksson och Evelina Wahlqvist.
