och rosorna överlevde vintern

Jag åkte från jobbet på Lindhagensgatan till St.Görans sjukhus i Stockholm en eftermiddag för drygt tre år sen. Där vid min pappas dödsbädd stod min bror, han sa: ”Nu Lisa, nu är vi föräldralösa”. Efter det ögonblicket hände mycket som förändrade mitt liv. Det ena ledde till det andra och jag började visa upp det som jag skrev för en större publik via internet. I det gensvar som jag fick förändrades mina tankar om att skriva en bok från att vara en dröm till ett att bli ett behov. Jag ville skapa en bok med text och bild. Jag ville välja bilderna noggrant, men visste inte hur. Texten var långt ifrån klar men idén levde sitt eget liv hos mig. Det fanns en konstnär, vars konstverk talade direkt till mitt innersta och det jag själv önskade att förmedla. Jag tog mod till mig och kontaktade henne. Tänk om hon skulle vilja vara med och skapa en bok?! Jag skickade ett mejl, jag frågade, och hon ville! Hon heter Malin Östlund och jag är evigt tacksam att jag hittade henne!