I De försvunna oaserna berättar den egyptiske diplomaten Ahmad Hassanein hur han gav sig iväg på kamel från Egyptens medelhavskust väster om Marsa Matruh med kurs mot oaserna Siwa och Kufra och in i de okända vidderna av den Libyska öknen. Hans farofyllda åtta månader långa resa 1923 förde honom runt de västra utkanterna av Stora sandhavet till El Obeid i Sudan, en sträcka på ca 3 600 kilometer, och ledde honom till upptäckten av de försvunna oaserna Arkenu och Uwaynat i hörnet längst ner i sydvästra Egypten. I Uwaynat blev Hassanein häpen över att hitta hällristningar av djur, däribland lejon, giraffer, strutsar och gaseller. Han var djupt inne i den obanade öknen, men vad han funnit var vittnesbörd om blomstrande mänskligt liv för tiotusentals år sedan, och bevis på att Sahara en gång grönskade. Hassaneins upptäckt eldade fantasin hos senare europeiska upptäcktsresande som Ralph Bagnold och Laszlo Almásy, förebilden för rollfiguren med samma namn i Den engelske patienten. Men Hassanein var där först, ridande på kamel med beduinguider. Han mötte den gåtfulla Senussisekten i Libyen och bekräftade ryktet om att de länge försvunna oaserna existerade. Först publicerad 1925 och länge utgången från förlaget finns nu De försvunna oaserna tillgänglig för en ny generation av läsare i denna nya upplaga som inkluderar en introduktion av författaren Michael Haag om Hassanein, hans liv och hans insatser. Rikt illustrerad med Hassaneins egna foton är detta en fängslande reseberättelse av en av Egyptens mest betydelsefulla upptäcktsresande. Ahmad Hassanein Bey (1889–1946), med examen från Oxford och olympisk fäktare, var även en välkänd egyptisk diplomat och kunglig rådgivare. Michael Haag som skrivit ett förord till boken har författat ett flertal böcker om Egypten. Hans senaste är Cairo Illustrated (AUC Press, 2005).
