Jag har själv borderline och blev MYCKET hjälpt av boken. Författaren varnar om att om man har borderline, är risken att man först kanske gillar boken och sen hatar den. Jag gillar den rakt igenom och känner igen mig mycket i vad författaren skriver. Jag känner mig inte längre ensam och jag har fått många tips på hur jag med borderline kan underlätta för andra och hur jag kan hjälpa mig själv. Verkligen en bra bok!
Maria
3/5
Upprörande men också välskriven
Jag fick inte intrycket av att denna bok var helt värdelös. Gjorde ett arbete kring den när jag läste psykologi B på gymnaiet, och ja, jag har själv borderline jag med. I slutet poängterade han något viktigt, hur nödvändigt det är med "villkorslös kärlek", och att en anhörig till en borderline måste veta att det inte är "han som är upphovet till hennes smärta", och förstå att det finns bakomliggande orsaker som gör att hon beter sig som hon gör. Jag vill läsa om boken för att förstå den bättre. Men mitt intryck efter mitt fördjupningsarbete var att det var en välskriven bok som detaljerat förklarar hur en patient med BPS faktiskt beter sig. Men jag har inget minen av att han någonsin säger att vi är värdelösa eller dåliga? Visst, det fanns många tillfällen där jag blev upprörd, men också de där jag nickade igenkännande över vad Moskovitz skrev.
Stardust
1/5
Fasansfull!!
Denna bok ger inte alls någon bild av hur det är att vara borderline. Eller att leva med någon som har borderline heller för den delen. Snarare svartmålar den alla som fått den diagnosen. Framställer borderline-människor som hemska monster som är manipulativa och skadar andra, utnyttjar dem och beter sig allmänt svinigt. Jag läste denna boken när jag mådde riktigt dåligt (ja, jag är borderline) och när jag läst klart den mådde jag om möjligt ännu sämre. Kände mig som världens mest hemska människa och tyckte synd om alla som kände mig. Sedan slängde jag boken och läste andra böcker i samma ämne som faktiskt är skrivna av människor med insikt och intelligens.
