ensamheten värst

Dagboksanteckningar från en hemmafrus ålderdom.

"Ska ringa kommunen imorgon, 
hoppas på hjälp, finns ingen att leja, 
hur ska jag göra, 
hjälp mej."

Siri Johansson, född 1918, levde som hemmafru i ångermanländska bruksorten Husum. När hennes make dör 1990 började hon skriva dagbok, kanske som ett sätt att fylla tomrummet som uppstått. Hon skrev dagligen under sina 20 sista år i livet. Dagboksanteckningarna är sammanställda av sonen och konstnären Sven Teglund, som också skrivit förord och illustrerat boken. 

Ålderdomen och dess vardag skildras i vemodiga stycken som:

"3 gr varmt, värsta storm, 40 sekundmeter, halka, 
källardörren och altangrinden blåste ner och bara slog
ensam hela dagen
TV 2 fungerade inte
rädd!"

Vi får en bild av hur livet ser ut för en helt vanlig äldre dam i 90- och 00-talets Sverige, med inblickar i ensamhetskänslor, äldrevård och servicehus, läkarbesök, närstående dödsfall och den eviga längtan efter att barnen och barnbarnen ska komma på besök.