Adam Stormstjärna och det förlorade arvet

"När Adams mamma plötsligt dör vänds hela hans värld upp och ned. Han blir tvungen att tillsammans med sin storebror Björn flytta hem till sin farmor på Öland – något Adam inte alls ser fram emot. Men efter att ha fått en mystisk ask i arv av sin mor dras Adam ofrivilligt in i en kamp mellan gott och ont som sträcker sig ända tillbaka till vikingatiden och han inser att hans liv inte alls är vad det verkar vara. Tillsammans med sin bror och Alva – en nyvunnen vän från ön – måste Adam acceptera sitt öde och bege sig in i en värld full av magi och underliga varelser, för att bekämpa ondskan och ta reda på sanningen om hans förlorade arv…"

http://stormstjarna.com

Smakprov ur boken;

”Kom!” skrek Alva till och slet tag i hans jacka samtidigt som hon började springa genom skogen, bort från varelsen och den blockerade grusvägen. Adam följde efter, med en sista blick slängd på tingesten. Ett hjärtskärande skri ekade genom skogen bakom dem och Adam kunde höra hur varelsens små krokiga ben girigt satte efter dem över den blöta, mosstäckta marken.

Hjärtat slog allt snabbare och andningen var på högvarv då han rusade genom skogen i mörkret och flera gånger slog grenar till hans ansikte och rispade upp huden. Framför honom kunde han nätt och jämnt skymta hur Alva sprang för livet, mer van i skogsterrängen än han själv och undvek med lätthet de flesta grenar som blockerade deras väg. Han slant med foten på en våt sten och höll på att falla omkull, men lyckades återfå balansen.

Vid nästa steg han tog kände han hur hans sko sjönk ned lite väl långt i marken och han blev genast kall. Nästa steg han tog var i vatten – han hade hamnat i en bäck som löpte genom skogen.

Han tittade upp efter Alva men såg henne inte bland skuggorna och blev rädd att han hade sprungit i fel riktning.

Försiktigt tog han ett steg till och märkte att bäcken snabbt blev djupare och nådde upp till hans knä. Han kunde inte springa längre utan risk att ramla omkull.
”Alva!” ropade han, men fick inget svar.

Vettskrämd vände han sig om och försökte få syn på tingesten som jagade dem, men allt han såg bland de mörka träden var skuggor. Han hörde ingenting heller – allt var tyst, bortsett från smattrandet av regnet och vindens ylande.

Kanske den tappade bort oss, hoppades han och tog försiktigt ett steg ut i bäcken med andra benet.
Botten var täckt av förrädisk dy och hala stenar och Adam hade svårt att hålla balansen då han korsade bäcken.

Då hans ena ben åter kom upp på land och han skulle ta ett stort kliv för att fortsätta in i skogen, kände han hur någon grep tag i hans fot under vattnet. Han skrek till då greppet hårdnade och en isande smärta spred sig längs smalbenet.

”Ge osss den”, viskade varelsen som låg bakom honom, till hälften dold av den rinnande bäcken med dess gula, genomträngande blick stint fäst på honom. Adam skrek igen, av rädsla.

Det här kan inte hända, tänkte han. Det kan inte vara på riktigt!"

Emil Karlsson Född 1986 och uppväxt i Mörbylånga på Öland, men bor numera i Arvika. Utbildad musikpedagog på Musikhögskolan Ingesund och frontman i bandet Emil & the Warmlanders, men har under hela livet ägnat sig åt skrivande i olika former. Har framförallt ägnat sig åt noveller inom genrerna fantasy/äventyr och science fiction och har inspirerats kraftigt av Stjärnornas Krig, Sagan om ringen och Harry Potter.

Debuterar som författare på Lange förlag, med boken Adam Stormstjärna och det förlorade arvet. Emil bor tillsammans med sin fru Erica och deras dotter.