Beställningsvara. Skickas inom 5-8 vardagar. Fri frakt över 249 kr.
Beskrivning
Charlotte läser franska för att glömma allt som hon inte längre vill komma ihåg. Det sägs att språket är lättare att förstå i Maghreb än i Paris och därför reser hon dit. Där på gränsen till öknen väntar en för henne okänd värld, fylld av skuggor och mystik. Där finns också Saïd, mannen med händer mörka av henna, som hjälper henne upp på kamelen. Det är för honom hon berättar vad som verkligen hände, kvällen i oktober när hennes son försvann…
Harriette Sjödahl de Bohigas, född 1965 och bosatt i Stockholm. Fil kand i språk och humaniora.
Belönad i Västra Götalandsregionens litteraturtävling för novellen, ”Som en främling på gatan”.
Nu aktuell med sin debutroman, Vägen till El Faouar, på Lange förlag.
Denna har stått oläst i min bokhylla i knappt ett år. Men nu kände jag att boken kallade på mig, att det var dags.
Charlotte åker till Maghreb, ett område i Nordafrika, för att fly undan allt jobbigt som hänt henne hemma i Sverige. Hon är en väldigt tyst person so inte verkar ha någon egen vilja utan följer de som leder henne. Jag känner hennes ångest och dolda frustration men önskar att jag hade fått chansen att lära känna henne lite bättre.
Boken berör problem som kan uppstå mellan olika religioner, mellan män och kvinnor och mellan seder och bruk. Den är dessutom baserad på en sann historia vilket ger en extra dimension.
Harriette Sjödahl har ett vackert, nästan poetisk sätt att skriva och skildrar miljöerna på ett lika fint sätt. Det enda som jag upplevde som lite störande är de franska meningarna. Eftersom jag inte kan ett ord franska gör de att jag tappar flytet i läsningen.
Vill du drömma dig bort till solen, värmen och andra kulturer nu i Coronatider, är läsning av denna bok absolut ett bra sätt
Boktanten
5/5
Magisk och vacker
Det poetiska språket är ljuvligt. Jag sitter som på nålar av händelsernas förlopp. Vill inte boken ska ta slut och jag suger åt mig varje ord, varje detalj. Miljöbeskrivningen är så äkta att det känns som om man själv var där. Särskilt scenerna i öknen. Jag känner hettan och får sand i ögonen. Det finns också ett allvar i boken med svåra händelser och det skrivs genomtänkt och med stor respekt. En mycket vacker och stark bok som berättar en händelse, baserat på en verklig händelse, på ett unikt och vackert vis.
Mildred L
5/5
Mytisk vackert och gripande
Har just sträckläst Harriette Sjödahls bok Vägen till El Faouar som bygger på en sann historia. Vilken bok! Bokens huvudkaraktär svenska Charlotte blir mot sin vilja förälskad i en muslimsk man som kräver lydnad. När hon äntligen orkar göra sig fri försvinner han med deras tolvårige son. Berättelsen pendlar mellan Sverige och Afrika, den utspelar sig till huvuddelen i byar och städer i Tunisien där Charlotte drabbas av mytiska mystiska händelser i Antoine De Saint-Exupe'rys anda... Språket är poetiskt vackert.
Catarina
4/5
En vacker bok utöver det vanliga
Den innehåller så mycket...poesi, mystik, kärlek, kvinnor och män, gott och ont och vackra miljöbeskrivningar. Berättelsen pendlar mellan Sverige och Afrika i och med att huvudpersonen reser till Saharaöknen. Den pendlar även mellan olika tidsplan vilket gör att berättelsen har många lager. Den bygger på en sann historia och har ett vackert språk. Den kräver dock sin läsare, en kan inte sitta och halvsova för då missar en flörtarna med filosofen, konstvetaren och den andlige inom en - och då går en miste om en stor del av läsupplevelsen.
-
5/5
Rörande kärlek och mystik med vackert språk!
Denna bok är fantastisk...
Berättelsen pendlar mellan Sverige och Afrika genom huvudkaraktärens resor till Saharaöknen. Relationen mellan kristendom och islam, kvinnor och män, gott och ont är hjärtskärande. Boken väcker tanken om att allt i denna värld inte behöver vara svart eller vitt, och att kärlek över gränserna både kan bygga upp och förgöra en människa.
Man blir berörd av berättelsen.
Författaren har en intellektuell förmåga och utmärkt språkbehandling.
Lättläst bok. Författaren är väl bevandrad i vår historias litterära guldkorn.
(Håller inte med en tidigare rececents kritik mot bokens handling och dess historiska förankring. Denna bok är såklart menad att läsas med filosofens, konstvetarens eller med den andliges perspektiv på Kärleken och det förflutna. Verkligheten är ju i allra högsta grad subjektiv!!)
Intressant vinkel på resor mellan Sverige och Afrika.
Vill gärna läsa mer om dikotomin mellan islam och kristendomen - Skriv gärna en till bok snart!
Marina
4/5
Vägen till El Faouar
Vägen till El Faouar en bok som är baserad på en sann historia. Den är lättläst, fascinerande och den har ett vackert språk. Jag tyckte mycket om miljöbeskrivningarna. 194 sidor hade gärna kunnat bli fler för en sådan stark historia, jag hade gärna läst mer. Jag hade också önskat att de fanns en översättning av de franska meningarna, t ex längst bak i boken.
Bokresan
1/5
Tyvärr
Tyvärr så klickade vi inte boken och jag..Jag hoppas att den ändå kan ge lite sköna stunder med en som verkligen uppskattar boken, vilket jag tror att det gör.
Agnetha
4/5
En läsupplevelse!
Charlotte befinner sig i Las Palmas. Där möter en man som har pondus och hon dras obevekligt till honom. Charlotte låter honom leda henne i "dansen". Han säger att han är förälskad, att han vill gifta sig med henne. Deras olika syn på livet gör tillvaron svår för henne. Charlotte bestämmer sig för att göra en resa till Saharas öken. Där träffar hon en annan man, Saïd. Hon tycker om honom och delar sin livsberättelse med honom. I Sahara är nätterna becksvarta, ändock stjärnklara och ofta kylslagna. Hon känner kärlek till platsen, trots att livet här är hårt och fattigt. Ett språk har en stor betydelse. Det franska. Ett språk som Charlotte älskar.
Berättelsen rör sig i flera olika tidplan och det är inte alltid alldeles uppenbart vilken. Mycket är outtalat och känns gåtfullt. Poetiskt. En mycket fin läsupplevelse för den som gillar något alldeles speciellt.
Ethel H
2/5
I Saint- Exuperys anda?
Tveksamt. Bara för att det handlar om Sahara? Har inte hittat några andra likheter. Inte ens har Saint-Exupery kraschat i Tunisien men någonstans mellan Benghazi och Cairo, nära Wadi El Natrum, ca 2500 km från Tunisien. Hur kom Saids farbror dit?
Enligt mig är det bara titeln som låter spännande, men sedan är boken en stor besvikelse. För mig i alla fall.
Förstår inte heller varför Harriette Sjödahl använder franska i boken, trots att Charlotte tycker att det är lättare att förstå franska i Maghreb än i Paris. Dessutom tror jag inte på att alla läsare kan franska så att de kan översätta de olika texter som finns på franska.
Handlingen är inte så mycket spännande eller givande heller. Kanske för den, som aldrig har varit i öknen kan boken vara lite mera spännande. Dock hennes beskrivningar av öknen och resan till El Faouar var bra. Men kärlekshistorien mellan Charlotte och Said var lite onödig.
Jag har varit i öknen många gånger och älskar den. Därför valde jag att läsa denna boken. Trodde att jag kommer att lära mig mera. Men icke. Mänga händelse kunde aldrig hända där.
Jag försöker läsa boken, men det går svårt, jag bara bläddrar nu i hopp om att äntligen fästa mig vid. Men har kommit fram till sida 77 och bestämde mig för att skriva detta.
Jag fortsatte att läsa ändå och letar efter likheter med Dantes Inferno, som det står på omslaget. Men det är lite svårt att hitta.
Michaela W
1/5
Passar inte mig
Charlotte reser till Maghreb för att franskan är lättare att förstå där än i Paris. På gränsen till öknen väntar en för henne okänd värld, fylld av skuggor och mystik. Där finns också Said, mannen med händer mörka av henna, som hjälper henne upp på kamelen. För honom berättar Charlotte vad som verkligen hände, den kvällen i oktober när hennes son försvann...
🐴
Vägen till El Faouar är en bok som inte alls går hem hos mig. Den är ganska mörk med kvinnoförtryck, våld och ett tufft liv. Resan Charlotte ger sig ut på är jobbig. Blir lite fundersam på vad författaren vill förmedla med boken. Jag blir inte tagen varken av historien eller språket. Tyvärr ingen bok för mig tråkigt nog. Trodde det då jag läst många fina recensioner om den.
Villivonkansbooks
5/5
Fängslande!
Vägen till El Faouar är en inspirerande bok! Spännande och mystisk läsning om kultur, resor och svindlande kärlek. Den här boken lägger man inte ifrån sig innan den är utläst.
Beställningsvara. Skickas inom 5-8 vardagar. Fri frakt över 249 kr.
Beskrivning
Charlotte läser franska för att glömma allt som hon inte längre vill komma ihåg. Det sägs att språket är lättare att förstå i Maghreb än i Paris och därför reser hon dit. Där på gränsen till öknen väntar en för henne okänd värld, fylld av skuggor och mystik. Där finns också Saïd, mannen med händer mörka av henna, som hjälper henne upp på kamelen. Det är för honom hon berättar vad som verkligen hände, kvällen i oktober när hennes son försvann…
Harriette Sjödahl de Bohigas, född 1965 och bosatt i Stockholm. Fil kand i språk och humaniora.
Belönad i Västra Götalandsregionens litteraturtävling för novellen, ”Som en främling på gatan”.
Nu aktuell med sin debutroman, Vägen till El Faouar, på Lange förlag.
Denna har stått oläst i min bokhylla i knappt ett år. Men nu kände jag att boken kallade på mig, att det var dags.
Charlotte åker till Maghreb, ett område i Nordafrika, för att fly undan allt jobbigt som hänt henne hemma i Sverige. Hon är en väldigt tyst person so inte verkar ha någon egen vilja utan följer de som leder henne. Jag känner hennes ångest och dolda frustration men önskar att jag hade fått chansen att lära känna henne lite bättre.
Boken berör problem som kan uppstå mellan olika religioner, mellan män och kvinnor och mellan seder och bruk. Den är dessutom baserad på en sann historia vilket ger en extra dimension.
Harriette Sjödahl har ett vackert, nästan poetisk sätt att skriva och skildrar miljöerna på ett lika fint sätt. Det enda som jag upplevde som lite störande är de franska meningarna. Eftersom jag inte kan ett ord franska gör de att jag tappar flytet i läsningen.
Vill du drömma dig bort till solen, värmen och andra kulturer nu i Coronatider, är läsning av denna bok absolut ett bra sätt
Boktanten
5/5
Magisk och vacker
Det poetiska språket är ljuvligt. Jag sitter som på nålar av händelsernas förlopp. Vill inte boken ska ta slut och jag suger åt mig varje ord, varje detalj. Miljöbeskrivningen är så äkta att det känns som om man själv var där. Särskilt scenerna i öknen. Jag känner hettan och får sand i ögonen. Det finns också ett allvar i boken med svåra händelser och det skrivs genomtänkt och med stor respekt. En mycket vacker och stark bok som berättar en händelse, baserat på en verklig händelse, på ett unikt och vackert vis.
Mildred L
5/5
Mytisk vackert och gripande
Har just sträckläst Harriette Sjödahls bok Vägen till El Faouar som bygger på en sann historia. Vilken bok! Bokens huvudkaraktär svenska Charlotte blir mot sin vilja förälskad i en muslimsk man som kräver lydnad. När hon äntligen orkar göra sig fri försvinner han med deras tolvårige son. Berättelsen pendlar mellan Sverige och Afrika, den utspelar sig till huvuddelen i byar och städer i Tunisien där Charlotte drabbas av mytiska mystiska händelser i Antoine De Saint-Exupe'rys anda... Språket är poetiskt vackert.
Catarina
4/5
En vacker bok utöver det vanliga
Den innehåller så mycket...poesi, mystik, kärlek, kvinnor och män, gott och ont och vackra miljöbeskrivningar. Berättelsen pendlar mellan Sverige och Afrika i och med att huvudpersonen reser till Saharaöknen. Den pendlar även mellan olika tidsplan vilket gör att berättelsen har många lager. Den bygger på en sann historia och har ett vackert språk. Den kräver dock sin läsare, en kan inte sitta och halvsova för då missar en flörtarna med filosofen, konstvetaren och den andlige inom en - och då går en miste om en stor del av läsupplevelsen.
-
5/5
Rörande kärlek och mystik med vackert språk!
Denna bok är fantastisk...
Berättelsen pendlar mellan Sverige och Afrika genom huvudkaraktärens resor till Saharaöknen. Relationen mellan kristendom och islam, kvinnor och män, gott och ont är hjärtskärande. Boken väcker tanken om att allt i denna värld inte behöver vara svart eller vitt, och att kärlek över gränserna både kan bygga upp och förgöra en människa.
Man blir berörd av berättelsen.
Författaren har en intellektuell förmåga och utmärkt språkbehandling.
Lättläst bok. Författaren är väl bevandrad i vår historias litterära guldkorn.
(Håller inte med en tidigare rececents kritik mot bokens handling och dess historiska förankring. Denna bok är såklart menad att läsas med filosofens, konstvetarens eller med den andliges perspektiv på Kärleken och det förflutna. Verkligheten är ju i allra högsta grad subjektiv!!)
Intressant vinkel på resor mellan Sverige och Afrika.
Vill gärna läsa mer om dikotomin mellan islam och kristendomen - Skriv gärna en till bok snart!
Marina
4/5
Vägen till El Faouar
Vägen till El Faouar en bok som är baserad på en sann historia. Den är lättläst, fascinerande och den har ett vackert språk. Jag tyckte mycket om miljöbeskrivningarna. 194 sidor hade gärna kunnat bli fler för en sådan stark historia, jag hade gärna läst mer. Jag hade också önskat att de fanns en översättning av de franska meningarna, t ex längst bak i boken.
Bokresan
1/5
Tyvärr
Tyvärr så klickade vi inte boken och jag..Jag hoppas att den ändå kan ge lite sköna stunder med en som verkligen uppskattar boken, vilket jag tror att det gör.
Agnetha
4/5
En läsupplevelse!
Charlotte befinner sig i Las Palmas. Där möter en man som har pondus och hon dras obevekligt till honom. Charlotte låter honom leda henne i "dansen". Han säger att han är förälskad, att han vill gifta sig med henne. Deras olika syn på livet gör tillvaron svår för henne. Charlotte bestämmer sig för att göra en resa till Saharas öken. Där träffar hon en annan man, Saïd. Hon tycker om honom och delar sin livsberättelse med honom. I Sahara är nätterna becksvarta, ändock stjärnklara och ofta kylslagna. Hon känner kärlek till platsen, trots att livet här är hårt och fattigt. Ett språk har en stor betydelse. Det franska. Ett språk som Charlotte älskar.
Berättelsen rör sig i flera olika tidplan och det är inte alltid alldeles uppenbart vilken. Mycket är outtalat och känns gåtfullt. Poetiskt. En mycket fin läsupplevelse för den som gillar något alldeles speciellt.
Ethel H
2/5
I Saint- Exuperys anda?
Tveksamt. Bara för att det handlar om Sahara? Har inte hittat några andra likheter. Inte ens har Saint-Exupery kraschat i Tunisien men någonstans mellan Benghazi och Cairo, nära Wadi El Natrum, ca 2500 km från Tunisien. Hur kom Saids farbror dit?
Enligt mig är det bara titeln som låter spännande, men sedan är boken en stor besvikelse. För mig i alla fall.
Förstår inte heller varför Harriette Sjödahl använder franska i boken, trots att Charlotte tycker att det är lättare att förstå franska i Maghreb än i Paris. Dessutom tror jag inte på att alla läsare kan franska så att de kan översätta de olika texter som finns på franska.
Handlingen är inte så mycket spännande eller givande heller. Kanske för den, som aldrig har varit i öknen kan boken vara lite mera spännande. Dock hennes beskrivningar av öknen och resan till El Faouar var bra. Men kärlekshistorien mellan Charlotte och Said var lite onödig.
Jag har varit i öknen många gånger och älskar den. Därför valde jag att läsa denna boken. Trodde att jag kommer att lära mig mera. Men icke. Mänga händelse kunde aldrig hända där.
Jag försöker läsa boken, men det går svårt, jag bara bläddrar nu i hopp om att äntligen fästa mig vid. Men har kommit fram till sida 77 och bestämde mig för att skriva detta.
Jag fortsatte att läsa ändå och letar efter likheter med Dantes Inferno, som det står på omslaget. Men det är lite svårt att hitta.
Michaela W
1/5
Passar inte mig
Charlotte reser till Maghreb för att franskan är lättare att förstå där än i Paris. På gränsen till öknen väntar en för henne okänd värld, fylld av skuggor och mystik. Där finns också Said, mannen med händer mörka av henna, som hjälper henne upp på kamelen. För honom berättar Charlotte vad som verkligen hände, den kvällen i oktober när hennes son försvann...
🐴
Vägen till El Faouar är en bok som inte alls går hem hos mig. Den är ganska mörk med kvinnoförtryck, våld och ett tufft liv. Resan Charlotte ger sig ut på är jobbig. Blir lite fundersam på vad författaren vill förmedla med boken. Jag blir inte tagen varken av historien eller språket. Tyvärr ingen bok för mig tråkigt nog. Trodde det då jag läst många fina recensioner om den.
Villivonkansbooks
5/5
Fängslande!
Vägen till El Faouar är en inspirerande bok! Spännande och mystisk läsning om kultur, resor och svindlande kärlek. Den här boken lägger man inte ifrån sig innan den är utläst.
