I Det kallas vidskepelse möter vi Olle, ett återsken av Dan Andersson själv. Olle är en fattig ung man, som har sitt sällskap bland försupna gestalter, norrländska original, skogsmän och skogsväsen.
Hela samlingen är full av små berättelser som doftar svett, skog och myrmark. Berättelsern är mättade med mystik - här är själva naturen besjälad. Men det är inget pekoral. Det är grovt, rått, kallt och alkoholindränkt.
Det kallas vidskepelse är starkt expressionistisk. Texterna vibrerar av känslor av ensamhet, av ett försök att hålla kvar vid en mystisk verklighet som glider berättelsens huvudperson ur händerna när den nya tiden står för dörren.
