En kärleksroman, en Stockholmsskildring, en samtidsroman en nyckelroman...
Den har kallats en av våra främsta kärleksromaner och utspelar sig vid sekelskiftet 1900. Inledningsvis kysser Arvid och Lydia varandra oskyldigt i en syrenberså. Senare, på Arvids redaktionsrum, viskar Lydia att hon vill men inte törs vara hans älskade i hemlighet. Han, en lärarkandidat och tidningsmurvel med ströjobb, har inte råd att gifta sig. Hon blir faderlös och låter sig vigas med en äldre man.
De möts igen, tio år senare, när även han är gift. Nu har Lydia blivit modigare. Under lögnens signum är de tillsammans i hennes lilla våning invid Johannes kyrka. Hon har lämnat man och dotter på gården i Sörmland. Det är en uppvisning i förälskelsens och passionens olika stadier fram till att hon älskar en annan, det grymma: ”har aldrig älskat så!”
