I sexton år fanns hon i mitt liv. Sedan försvann hon. Hon gav mig tiden. Hon visade mig hur jag inte skulle använda den.
Nu sitter jag här i en stuga och försöker ta reda på vad som hände.
Varför var det sa farligt att bli med barn?
Varför är det så farligt att prata om döden?
Pa köksbordet ligger mammas journal, anteckningar och dagböcker. Jag läser i journalen om en septemberdag då mamma åker in till sjukhuset: Alla bekanta saker hemma har på något sätt blivit overkliga. Känt sig mycket pressad av detta. Undrar om hon håller på att bli tokig. Samma dag är jag på bio, ser skräckfilmen Det lever. Det nyfödda barnet i filmen visar sig vara ett monster.
Tva veckor innan mamma försvinner står det i journalen: Inga problem kvarstår.
Jag springer vidare i världen och i livet. Inga problem kvarstår?
