Där fanns väl inte direkt murvlar med konjakspluntor och presskortet i hatten; men bra nära. Det var chefer med oklara funktioner som betydelsefullt dängde telefonlurar bordet. Reportrar kom in i trenchcoat och luktade tobak. Någon röt efter en plåtslagare, därmed menande en fotograf. Det lät ohyggligt världsvant.Jag var djupt imponerad, eller rättare sagt: jag var 22 år.Ibland, med högst ojämna mellanrum, har GP:s kåsör Kristian Wedel kåserat om Göteborgs-Postens redaktion, omöjliga uppdrag, murvlar, redaktörer, fotografer och tecknare.Här samlas ett urval av hans (i princip helt sanna) berättelserfrån det säregna universum som en tidningsredaktion utgör.
