När några kallar ADHD för en underbar gåva skriver författaren Göran Lager om livskriserna från barnsben till pensionen. Om det fullständiga kaos som infinner sig i kampen för att skaffa sig redskap och strategier för att överleva. Han gör det också, överlever, fast nätt och jämt. Det här är en uppgörelse i ett antal akter, en uppgörelse med skolan, med familjen, med relationer, med samhället och framförallt med honom själv. Berättat i tredje person finns en nästan obehaglig distans som förstärker smärtan av ständiga prokrastineringar, av rädsla, den starka ångesten och smärtan över brist på självtillit. Man får tycka synd om sig själv skriver han på flera ställen i boken, men det räddar honom inte från decennier av självmedicinering, självanklagelser, ständiga utmattningar och kriser. Livet är det helvete som ändå måste levas , men att leva med ADHD är att leva med hastiga tankar som aldrig tänks klart, parallella tankar som nästan aldrig blir avslutade och ständigt med ett enormt livsdriv. ADHD är ingen modern företeelse, men diagnosen är det, medicineringen likaså. Göran Lager speglar i ett antal berättelser smärtan över att aldrig passa in. Att leva med en odiagnostiserad ADHD är som att leva i ett fullständigt vakuum och han berättar hur han konstruerat sitt eget livsrum för att överleva och acceptera att han är en av tusentals som tvingats leva hela sitt liv utanför normen.

När några kallar ADHD för en underbar gåva skriver författaren Göran Lager om livskriserna från barnsben till pensionen. Om det fullständiga kaos som infinner sig i kampen för att skaffa sig redskap och strategier för att överleva. Han gör det också, överlever, fast nätt och jämt. Det här är en uppgörelse i ett antal akter, en uppgörelse med skolan, med familjen, med relationer, med samhället och framförallt med honom själv. Berättat i tredje person finns en nästan obehaglig distans som förstärker smärtan av ständiga prokrastineringar, av rädsla, den starka ångesten och smärtan över brist på självtillit. Man får tycka synd om sig själv skriver han på flera ställen i boken, men det räddar honom inte från decennier av självmedicinering, självanklagelser, ständiga utmattningar och kriser. Livet är det helvete som ändå måste levas , men att leva med ADHD är att leva med hastiga tankar som aldrig tänks klart, parallella tankar som nästan aldrig blir avslutade och ständigt med ett enormt livsdriv. ADHD är ingen modern företeelse, men diagnosen är det, medicineringen likaså. Göran Lager speglar i ett antal berättelser smärtan över att aldrig passa in. Att leva med en odiagnostiserad ADHD är som att leva i ett fullständigt vakuum och han berättar hur han konstruerat sitt eget livsrum för att överleva och acceptera att han är en av tusentals som tvingats leva hela sitt liv utanför normen.

När några kallar ADHD för en underbar gåva skriver författaren Göran Lager om livskriserna från barnsben till pensionen. Om det fullständiga kaos som infinner sig i kampen för att skaffa sig redskap och strategier för att överleva. Han gör det också, överlever, fast nätt och jämt. Det här är en uppgörelse i ett antal akter, en uppgörelse med skolan, med familjen, med relationer, med samhället och framförallt med honom själv. Berättat i tredje person finns en nästan obehaglig distans som förstärker smärtan av ständiga prokrastineringar, av rädsla, den starka ångesten och smärtan över brist på självtillit. Man får tycka synd om sig själv skriver han på flera ställen i boken, men det räddar honom inte från decennier av självmedicinering, självanklagelser, ständiga utmattningar och kriser. Livet är det helvete som ändå måste levas , men att leva med ADHD är att leva med hastiga tankar som aldrig tänks klart, parallella tankar som nästan aldrig blir avslutade och ständigt med ett enormt livsdriv. ADHD är ingen modern företeelse, men diagnosen är det, medicineringen likaså. Göran Lager speglar i ett antal berättelser smärtan över att aldrig passa in. Att leva med en odiagnostiserad ADHD är som att leva i ett fullständigt vakuum och han berättar hur han konstruerat sitt eget livsrum för att överleva och acceptera att han är en av tusentals som tvingats leva hela sitt liv utanför normen.