Poet X

Roman skriven på vers!

Poet X handlar om Xiomara som känner att hon inte längre har någon röst. Vad hon än försöker säga, hur hon än försöker uttrycka sig så är det ingen som ser henne eller hör henne. Men trots det så verkar hennes utseende skrika, och hon låter knytnävarna tala. Men rösten inom henne går inte att tysta - och till slut fyller hon block efter block med ord. Poet X är en bok som känns. Den är skriven i vers och varje ord känns noga övervägt och valt. Det gör att du om och om igen får käftsmäll på käftsmäll, med både inre tankar från Xiomara, men också orättvisor som många ungdomar upplever. Det här är andra boken jag läser av författaren, har tidigare läst With the Fire on High och tyckte mycket om den, och kan nu säga att jag med säkerhet kommer läsa allting som Acevedo lämnar ut till världen (jajamän, jag har Clap When You Land i hyllan). Det är som något alldeles magiskt att läsa en bok som är skriven i vers. Att författaren lyckas förmedla sådan käfta, kraftfullhet, mod och styrka i få ord. Det är magi. Xiomara som huvudperson som jag tror många kan känna igen sig i. Den där känslan när man verkligen vill säga något, men inte vet hur man ska formulera sig eller hur man ska våga ta till orda. Om hur det ofta känns som att det enda som kunde uttrycka sig när man var i tonåren var ens kropp, att killar inte alltid lyssnade på en, utan fokuserade på helt andra saker. Berättelsen i sig behandlar ämnen som utanförskap, känslan av att vilja passa in, slutshaming, kroppar, första kärleken, press, religion och att inte våga prata om vem man egentligen är och att sedan våga det. Det är en kraftfull bok - och du missar en fantastisk läsupplevelse om du inte plockar upp den!

Jennifer