Få böcker har haft ett lika stort inflytande som ­Aleksandr Solzje­nitsyns GULAG-­arkipe­lagen.

I både öst och väst har boken varit bestämmande för den histo­riska tolkningen av det sovje­tiska läger­systemet och Sovjet­unionen i stort. Den bidrog till att få ett helt imperium på fall.

Men går det att lita på GULAG-­­arkipe­lagen?

Var Solzje­nitsyn den oförvitlige sannings­sägare som han själv såg sig som, och som västvärldens ­politiska och litterära elit hävdade? Det är frågor som har blivit hängande i luften.

För trots att det gått nästan femtio år sedan GULAG-­arkipe­lagen publicerades har den inte genom­lysts på något ­systematiskt vis. Först nu, genom ­antologin ­Boken som lurade världen, har ett sådant projekt ­för­­verk­­ligats.

Här granskar en rad framstående ryska författare och ­historiker GULAG-­­arkipe­lagen ur olika vinklar. Här ­jämförs bokens uppgifter med andra lägerfångars vittnesmål och med den information som framkommit efter att de sovjetiska hemliga arkiven öppnades. Här nagelfars verkets mystiska tillkomsthistoria och författarens politiska och privata motiv.

Valerij Jesipov, litteraturhisto­riker och bokens redaktör, hävdar i sitt bidrag att GULAG-­arkipe­lagen har en brännande aktualitet i Ryssland då den fortfarande kastar sin skugga över både rysk litteratur och historieskrivning.

I bokens första sektion jämför fyra tidigare lägerfångar sina erfarenheter med Solzje­nitsyns. Varlam Sjalamov menar att den senare vare sig kände till lägren eller förstod dem.

I bokens andra sektion medverkar sex historiker som ställer GULAG-­arkipe­lagens beskrivningar av de sovjetiska lägren mot vad den moderna forskningen säger.

I ett kapitel presenterar Viktor Zemskov, som deltog i den statliga kommission som med hjälp av tidigare hemliga arkiv utredde befolkningsför­lusterna i Sovjet­unionen, sina slutsatser om omfattningen och karaktären på det politiska förtrycket i Sovjetunionen. Slutsatser som på väsentliga punkter skiljer sig från dem i GULAG-­arkipe­lagen.

VALERIJ JESIPOV: "En litterär svart låda som ännu inte dechiffrerats"

Vad som har gjort den här antologin ­nödvändig är så uppenbart att många läsare antagligen bara beklagar att den dröjt så länge.

Hos många läsare har det sedan länge uppstått tvivel om sanningshalten i Solzjenitsyns böcker. Vad är sant och vad är produkter av författarens spe­kulationer och fantasi?

Den arkivrevolution som inträffade i Ryssland på 1990- och 2000-talen hade som en av sina främsta förtjänster att den, förutom att den frambringade fullständig information om repressionen, även tydligt kom att överskugga alla slags fantasi­pro­dukter i ämnet. ­

Om Homeros ­Iliaden och Odyssén, ­Joyces ­Odysseus eller Tolstojs Krig och fred vet forskarna nästan allt, medan GULAG-­arkipe­lagen, som tillhör en modern tid om vilken en mängd vittnesmål och dokument finns ­bevarade, på det stora hela är ett okänt ting i sig, ett slags litterär svart låda som ännu inte dechiffrerats.

Denna skriande historiska paradox är otvivelaktigt en av de stora gåtor som kalla kriget har lämnat i arv.

Få böcker har haft ett lika stort inflytande som ­Aleksandr Solzje­nitsyns GULAG-­arkipe­lagen.

I både öst och väst har boken varit bestämmande för den histo­riska tolkningen av det sovje­tiska läger­systemet och Sovjet­unionen i stort. Den bidrog till att få ett helt imperium på fall.

Men går det att lita på GULAG-­­arkipe­lagen?

Var Solzje­nitsyn den oförvitlige sannings­sägare som han själv såg sig som, och som västvärldens ­politiska och litterära elit hävdade? Det är frågor som har blivit hängande i luften.

För trots att det gått nästan femtio år sedan GULAG-­arkipe­lagen publicerades har den inte genom­lysts på något ­systematiskt vis. Först nu, genom ­antologin ­Boken som lurade världen, har ett sådant projekt ­för­­verk­­ligats.

Här granskar en rad framstående ryska författare och ­historiker GULAG-­­arkipe­lagen ur olika vinklar. Här ­jämförs bokens uppgifter med andra lägerfångars vittnesmål och med den information som framkommit efter att de sovjetiska hemliga arkiven öppnades. Här nagelfars verkets mystiska tillkomsthistoria och författarens politiska och privata motiv.

Valerij Jesipov, litteraturhisto­riker och bokens redaktör, hävdar i sitt bidrag att GULAG-­arkipe­lagen har en brännande aktualitet i Ryssland då den fortfarande kastar sin skugga över både rysk litteratur och historieskrivning.

I bokens första sektion jämför fyra tidigare lägerfångar sina erfarenheter med Solzje­nitsyns. Varlam Sjalamov menar att den senare vare sig kände till lägren eller förstod dem.

I bokens andra sektion medverkar sex historiker som ställer GULAG-­arkipe­lagens beskrivningar av de sovjetiska lägren mot vad den moderna forskningen säger.

I ett kapitel presenterar Viktor Zemskov, som deltog i den statliga kommission som med hjälp av tidigare hemliga arkiv utredde befolkningsför­lusterna i Sovjet­unionen, sina slutsatser om omfattningen och karaktären på det politiska förtrycket i Sovjetunionen. Slutsatser som på väsentliga punkter skiljer sig från dem i GULAG-­arkipe­lagen.

VALERIJ JESIPOV: "En litterär svart låda som ännu inte dechiffrerats"

Vad som har gjort den här antologin ­nödvändig är så uppenbart att många läsare antagligen bara beklagar att den dröjt så länge.

Hos många läsare har det sedan länge uppstått tvivel om sanningshalten i Solzjenitsyns böcker. Vad är sant och vad är produkter av författarens spe­kulationer och fantasi?

Den arkivrevolution som inträffade i Ryssland på 1990- och 2000-talen hade som en av sina främsta förtjänster att den, förutom att den frambringade fullständig information om repressionen, även tydligt kom att överskugga alla slags fantasi­pro­dukter i ämnet. ­

Om Homeros ­Iliaden och Odyssén, ­Joyces ­Odysseus eller Tolstojs Krig och fred vet forskarna nästan allt, medan GULAG-­arkipe­lagen, som tillhör en modern tid om vilken en mängd vittnesmål och dokument finns ­bevarade, på det stora hela är ett okänt ting i sig, ett slags litterär svart låda som ännu inte dechiffrerats.

Denna skriande historiska paradox är otvivelaktigt en av de stora gåtor som kalla kriget har lämnat i arv.

Få böcker har haft ett lika stort inflytande som ­Aleksandr Solzje­nitsyns GULAG-­arkipe­lagen.

I både öst och väst har boken varit bestämmande för den histo­riska tolkningen av det sovje­tiska läger­systemet och Sovjet­unionen i stort. Den bidrog till att få ett helt imperium på fall.

Men går det att lita på GULAG-­­arkipe­lagen?

Var Solzje­nitsyn den oförvitlige sannings­sägare som han själv såg sig som, och som västvärldens ­politiska och litterära elit hävdade? Det är frågor som har blivit hängande i luften.

För trots att det gått nästan femtio år sedan GULAG-­arkipe­lagen publicerades har den inte genom­lysts på något ­systematiskt vis. Först nu, genom ­antologin ­Boken som lurade världen, har ett sådant projekt ­för­­verk­­ligats.

Här granskar en rad framstående ryska författare och ­historiker GULAG-­­arkipe­lagen ur olika vinklar. Här ­jämförs bokens uppgifter med andra lägerfångars vittnesmål och med den information som framkommit efter att de sovjetiska hemliga arkiven öppnades. Här nagelfars verkets mystiska tillkomsthistoria och författarens politiska och privata motiv.

Valerij Jesipov, litteraturhisto­riker och bokens redaktör, hävdar i sitt bidrag att GULAG-­arkipe­lagen har en brännande aktualitet i Ryssland då den fortfarande kastar sin skugga över både rysk litteratur och historieskrivning.

I bokens första sektion jämför fyra tidigare lägerfångar sina erfarenheter med Solzje­nitsyns. Varlam Sjalamov menar att den senare vare sig kände till lägren eller förstod dem.

I bokens andra sektion medverkar sex historiker som ställer GULAG-­arkipe­lagens beskrivningar av de sovjetiska lägren mot vad den moderna forskningen säger.

I ett kapitel presenterar Viktor Zemskov, som deltog i den statliga kommission som med hjälp av tidigare hemliga arkiv utredde befolkningsför­lusterna i Sovjet­unionen, sina slutsatser om omfattningen och karaktären på det politiska förtrycket i Sovjetunionen. Slutsatser som på väsentliga punkter skiljer sig från dem i GULAG-­arkipe­lagen.

VALERIJ JESIPOV: "En litterär svart låda som ännu inte dechiffrerats"

Vad som har gjort den här antologin ­nödvändig är så uppenbart att många läsare antagligen bara beklagar att den dröjt så länge.

Hos många läsare har det sedan länge uppstått tvivel om sanningshalten i Solzjenitsyns böcker. Vad är sant och vad är produkter av författarens spe­kulationer och fantasi?

Den arkivrevolution som inträffade i Ryssland på 1990- och 2000-talen hade som en av sina främsta förtjänster att den, förutom att den frambringade fullständig information om repressionen, även tydligt kom att överskugga alla slags fantasi­pro­dukter i ämnet. ­

Om Homeros ­Iliaden och Odyssén, ­Joyces ­Odysseus eller Tolstojs Krig och fred vet forskarna nästan allt, medan GULAG-­arkipe­lagen, som tillhör en modern tid om vilken en mängd vittnesmål och dokument finns ­bevarade, på det stora hela är ett okänt ting i sig, ett slags litterär svart låda som ännu inte dechiffrerats.

Denna skriande historiska paradox är otvivelaktigt en av de stora gåtor som kalla kriget har lämnat i arv.