"Julian Assange is seeking your protection."
Så löd rubriken på ett mejl som FN-specialrapportören om tortyr, Nils Melzer, fick i december 2018.
Till att börja med tog Nils Melzer inte denna förfrågan på allvar, eftersom han likt många andra uppfattade Wikileaksgrundaren som en våldtäktsman, spion, hackare och narcissist. Men några månader senare tvingades han att omvärdera sin uppfattning.
Efter att ha gått igenom tusentals sidor med dokument kom han fram till att de fyra direkt inblandade staterna - Ecuador, Storbritannien, Sverige och USA - ägnade sig åt "politisk förföljelse, allvarlig rättslig godtycklighet och avsiktlig tortyr och misshandel".
För att vidare utreda misstankarna intervenerade Nils Melzer offi ciellt hos de berörda regeringarna, men dessa avböjde att samarbeta med honom i enlighet med hans FN-mandat. Då bestämde han sig för att göra de omständigheter som hans anklagelser grundar sig på allmänt kända i formen av en bok.
I Fallet Julian Assange berättar Nils Melzer den häpnadsväckande histo rien om hur fyra demokratiska stater, genom sina regeringar, myndigheter och säkerhetstjänster och med hjälp av fogliga medier, under mer än tio års tid och med nästan alla tänkbara medel, jagar och försöker tysta en obekväm journalist. Som om de följt det amerikanska underrättelse företaget Stratfors uppmaning från år 2010 om att Julian Assange skulle drivas "från land till land, genom allsköns anklagelser de närmaste 25 åren".
Enligt författaren kan fallet Assange visa sig vara inte bara vår tids största rätts skandal, utan också något som avslöjar djupa sprickor i själva den västerländska rättsstaten och demokratin.
I sin bok kastar Nils Melzer med hjälp av tidigare okända upp gifter nytt ljus över fallet Julian Assange - alltifrån våldtäktsanklagelserna och den svenska rättsapparatens agerande, över asylvistelsen på den ecuadorianska ambassaden i London till den efterföljande fängelsevistelsen och pågående rättegången med anledning av USA:s begäran att få Assange utlämnad.
Nils Melzer, Schweiz, är FN-specialrapportör om tortyr, professor i internatio nell rätt i Genève och Glasgow samt vice före ståndare för International Institute of Huma nitarian Law i Sanremo, Italien. Tidi gare har han varit säkerhets politisk rådgivare till den schwei ziska regeringen och juridisk rådgivare till Interna tionella Rödakorskommittén (ICRC) i olika krigs- och krissituationer.
"Någon måste göra slut på mardrömmen"
När jag undersökte fallet Assange hade jag ofta ett intryck av att uppleva en modern iscensättning av Kejsarens nya kläder.
Vi känner alla till historien: Bedragare lurar kejsaren att skaffa sig nya kläder som de påstår är synliga för alla utom för de "dumma" och "odugliga". I själva verket är kläderna naturligtvis inte bara osynliga, de finns inte. Men då varken kejsaren eller hans underlydande vill framstå som dumma eller odugliga låtsas de som om de kunde se kläderna, och under en offentlig parad applåderar hela folket härskarens nya praktfulla kostymering. Tills plötsligt ett barn får lögnen att spricka genom att utropa: Men kolla då, han har ju ingenting på sig!
Så är det också i fallet Assange. Trots att de inblandade myndighe ternas maktmissbruk blivit allt mer uppenbart har detta hittills nästan fullständigt förtigits såväl av de ledande medierna som av regeringar och den breda allmän heten.
I stället har man lydigt upprepat det offi ciella narrativet om Assange som våldtäkts man, hackare, spion och narcissist, en per son som har oskyldiga människors blod på sina händer och som till slut måste få sitt rättmätiga straff.
Även här måste det till slut komma någon som fördomsfritt tittar närmare på saken och gör slut på denna mardröm genom att säga: Men kolla då, kejsaren har ju ingenting på sig!
Just detta, kära läsare, är
