Tankar för natten. 6, Att tvinga kroppen att bli sin egen sobril

Tankar för natten är ett slags smarta ”godnattsagor för vuxna”, reflektioner med inslag av svart (men varm) humor. En parafras på P1:s Tankar för dagen, fast för att lyssnas på innan man somnar, för att ge ett inre lugn. "De flestas liv består av en tyst desperation. Det vet du mycket om. Du sitter där på parkbänken. Håret står på ända. Hjärtat skenar. Du har svårt att ta djupa andetag. Det enda du kan få till är ett ytligt flämtande. Hela livet känns som en enda långt ytligt flämtande. Spring ifrån dina tårar. Spring dit där allt syre finns. Där det går att djupandas. Där syret blir till livskraft. Du måste tvinga din kropp att gå till det du tycker är vackert, det du tycker gör livet värt att leva. Du måste tvinga din kropp att bli en vanvettig optimist. Du måste acceptera att alltid bli besviken, att misslyckas och att misslyckas igen. Du måste berätta för kroppen att det inte är farligt att misslyckas, utan att varje misslyckande är som ett litet äventyr. Du vet bara att du kommer att misslyckas, men aldrig på vilket sätt och bara det är spännande. Du måste även berätta för kroppen att det går över, att misslyckandena aldrig är bestående, utan att de fluktuerar, att de är olika varje dag, men att det alltid blir bättre. Det blir alltid bra. Innan det blir dåligt igen."