Linda Skugge - Böcker

I flera år har Anna Nygren och Linda Skugge hört till de mest enträgna förnyarna av det svenska skriftspråket. På var sitt håll har de arbetat med att spränga sönder de litterära genrer som hotar att stänga in och torka ut den fria människans tänkande och skapande.

I Utdraget jag skickade möts de till slut, i två mörkt gnistrande mejltrådar om sorger och sex, rädslor och konst. En oumbärlig bok vars kärleksfulla text för alltid kommer att förändra läsarens förhållande till sig själv och till livet på jorden.

***

Anna Nygren är född 1990 och bosatt i Göteborg. Hon är verksam som bland annat författare och dramatiker och har tidigare utkommit med ett tiotal verk, däribland Hunger (2020), Fuck your marsvin and dö (2021) och Allt jag äger & har (2022).

Linda Skugge är född 1973 och bosatt i Stockholm. Hon är verksam som bland annat författare och journalist och har tidigare utkommit med ett tjugotal verk, däribland Saker under huden (1998), 40 constant reader (2014), 45 Morbus Addison (2018) och Vi såg en grävling (2020).

***

Pressröster

"Ikväll tillkännages årets sex nominerade till årets Augustpris. Det skulle förvåna mig om Nygrens roman skulle vara en av de sex men samtidigt skulle jag tappa hakan om den inte blir nominerad, då den har exakt allt som svensk samtidsprosa saknar och behöver just nu." Björn Kohlström om Anna Nygrens Allt jag äger & har (2022)

"När jag läste Linda Skugges blogg i somras fick jag elektriska stötar. När jag läser hennes samlade verk från ett år känns det mer som att ligga under en tung katedral. Det är en egendomlig bild, men det är den första som kommer för mig, och Linda Skugge har lärt mig att man måste följa sina associationer. Även jag vill följa i den grå kattens fotspår. För även om varenda båge i hela katedralen strävar uppåt, uppåt, så är ändå katedralen tung. Tung av sten, tung som ett människoliv. Vartenda gäckande och roligt ord som lyfter mot himlen motsvaras av allvar och mörker. Mörkret i Leaving Las Vegas. Mörkret i människolivets villkor." Eva Ström om Linda Skugges Vi såg en grävling (2020)

Juno är arg. Verkligen arg. Mest på sin knäppa mamma som har börjat vlogga. Det är så sjukt pinsamt alltihop. Men hon är också arg på att hon har fått byta skola, när hennes vanliga skola plötsligt måste renoveras. För Juno känns det visserligen inte jättekonstigt att gå ensam genom korridorerna, hon har alltid tyckt om att vara för sig själv. Men ändå.Så träffar hon Vanten, en tjej med en attityd som stämmer överens med hennes knallblå dreadlocks. Vanten är cool, men också snäll. Och ganska vild, vilket konstigt nog får Juno att bli ännu mer nyfiken på henne.Vanten visar Juno massa nya saker, till exempel hur man snattar och hur man sminkar sig snyggt. Och Juno tycker det är SÅ skönt att någon lyssnar när hon klagar på sin mamma. Hon blir väldigt förvånad när Vanten mumlar att hon minsann skulle vara glad om hon hade en mamma som Junos.En dag när de ska hänga hemma hos Vanten, slår Vanten igen dörren rakt i Junos ansikte. Vanten kommer dessutom inte till skolan på ett par dagar. När Juno försöker ta reda på vad som hänt blir hon chockad. Vanten har det verkligen inte så lätt.

 "Berättelserna i Äktenskap söker sig långt in i mitt medvetande och utvidgas där, skjuter skott och lindar sig runt." Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet

"Skugge har en skarp, genomskådande blick för den medelklass hon själv tillhör, där så många mest tycks leva genom olika statusmarkörer som ekar tomhet. På många sätt hemsk läsning, men också förfärligt underhållande (med betoning på förfärligt)."  Kenneth Gysing, Femina

 Det handlar om att aldrig kompromissa, det handlar om kärleksbrist och trasighet och fransar. Det handlar om att orka börja om från början, om alla värdelösa, fullständigt ointressanta detaljer ur ens liv. Det handlar om häradsbetäckarna. Om att vilja vara otrogen bara en gång innan man dör. Om att tillhöra ingen och vara fri. Och att det bara är idioter som skulle få för sig att offra något i dag. Och om att införa Alla hopplösa relationers dag, den tjugosjätte augusti den dag som Martina och Gustav i Gun-Britt Sundströms Maken blev ihop.

I dessa sex berättelser undersöker Linda Skugge kärlekens vägar och villovägar.

Linda Skugge är författare, journalist och översättare.

"Hon låtsas inte vara mer tålmodig, oberörd och helgonlik än vad hon egentligen är, och är aldrig korrekt för sakens skull. Det gör att jag som läsare litar på vad hon skriver. Man vill gå i terapi hos Linda Skugge och bara få höra henne säga att allt man känner är normalt" Josefin Holmström, Svenska Dagbladet

Varför behandlas kvinnor sämre än män i vården? Vad är patriarkatet? Varför är  kvinnors sexualitet fortfarande en laddad fråga? Vad kan dagens feminister lära sig av tidigare generationer? Spelar könsskillnader någon roll? Vad är jämställdhet? Kan liberalism och feminism förenas?

Var står feminismen inför 2020-talet? I Feminism en antologi har vi samlat några av Sveriges mest intressanta röster. De har fått fria händer att ge sina perspektiv och visar tydligt att feminismen inte är någon enhetlig rörelse.

Medverkande skribenter: Jesper Ahlin Marceta, Lena Andersson, Agnes Arpi, Amanda Broberg, Isobel Hadley-Kamptz (red), Louise Persson, Linda Skugge, Susanne Wigorts Yngvesson och Myra Åhbeck Öhrman.

Humoristiska betraktelser om livet som ordningsmänniska i en värld som hyllar bohemen.I hela mitt liv har jag spelat och låtsats vara någon jag inte är. För att få vara med. Aldrig mer dessa lögner för att passa in. Jag ska i stället vara stolt för att jag aldrig missat tåget.I denna självbekännande lovsång till ordentliga människor låter Linda Skugge oss veta hur det är att alltid behöva vänta på andra som kommer för sent, att behöva acceptera att andra sällan är klara med sina arbetsuppgifter i tid, och hur det känns att leva som ordentlig i en värld som hyllar motsatsen den härliga och knasiga Pippi Långstrump-personen som spiller, tar allt på volley och har noll koll på sina prylar.Ordentliga människor är en lika mycket ömsint och humoristisk hyllning till det ordentliga och prydliga, som en vass stridsskrift riktad mot det gränslösa och respektlösa. Det bohemiska verkar idag vara normen och kaos förknippas med karriär, duktig är nästintill en diagnos.

Henning har en mamma som är en övervintrad hårdrockare, en pappa som är en misslyckad naturmupp, en storebror som är satanist och en lillebror som är besatt av slaget vid Poltava. Han hade tre kompisar och en crush på skolans snyggaste tjej. Han har aldrig skickat en dickpic, men nu tror hela skolan att han gjort det. Som om det inte var komplicerat nog att vara en 14-årig tönt som gillar Sartre. Nu blir han sedd som en pervers tönt istället, förmodligen också bög, när han börjar umgås med silverhåriga Edie som gillar att klä sig både i folie och nätstrumpor. Men vem är det egentligen som skickat dickpicen i Hennings namn? Och varför?Linda Skugge har skrivit en ungdomsbok med högt tempo och tvära kast mellan Sartre och KP´s Kropp och knopp-frågor, bråk mellan brorsor och blackmetal, brustna hjärtan och svullna könsorgan. Det är en modern dagboksberättelse om allt det viktiga i livet: kärlek, vänskap, familj och hur svårt det är att förstå sig själv, för att inte tala om att förstå andra. Det är brutalt, snuskigt och väldigt, väldigt roligt.

Äntligen, Skugge är tillbaka. Den här gången så förbannat bra att balkonger lossnar från sina fästen, påkörda grävlingar dansar och vi vanliga dödliga kan gå på vattnet utan att sjunka.

Vi såg en grävling: ett år med Linda Skugge är en bok om kärlek. 500 sidor man vill krama om natten, gråta över på tunnelbanan och spendera sin söndagsångest tillsammans med under mörka höstkvällar.

Att läsa Vi såg en grävling är så nära man kan komma Linda Skugge utan att kliva in i hennes kropp. Det är en djupdykning i skam, fasa, eufori och kärleksfull gränslöshet, beskriven med en litterär briljans som ingen annan än Skugge bemästrar.

50: Lämna mig inte är Lady Lazarus dagbok. Hon som gång på gång återuppstår från de döda. Hon som gömmer sig bakom sanningen, hon, parian, som "eat men like air". För snart tre år sedan skrev hon bokrecensionen som fick kulturbranschen att vända henne ryggen. Alla tror att de vet vad som hände sen. All fiction is rooted in autobiography. Alles ist kunst.

   50: Lämna mig inte av Linda Skugge är den tredje boken i den svit som inleddes med 40: Constant reader och 45: Morbus Addison.

"Linda Skugge är vår tids Strindberg"- Paulina Sokolow, Flamman"Ingen känner Linda Skugge"- Åsa Linderborg, Aftonbladet"Je suis Linda Skugge"- Jenny Högström, Göteborgs-Posten