Pocket, Svenska, 2019
Skulden jag bär på : Två systrar - två världar
89 kr
Skickas torsdag 15/10. Fri frakt över 249 kr.
Beskrivning
Elisabet Höglund och systern Birgitta hade samma föräldrar, samma gener och uppväxtmiljö - i en familj där de var oönskade av sin mamma. Elisabet blev en framgångsrik journalist, författare, konstnär och idrottskvinna. Systern Birgitta föddes med hjärnskador. Hennes uppväxt var svår och hon vistades lång tid på barnpsykiatrisk klinik. Hon led av psykiska sjukdomar som innebar att hon till slut tappade greppet över sitt liv. Birgitta hade flera konstnärliga talanger och arbetade som fiol- och pianolärare. Men de sista tio åren levde hon totalt ensam i en social misär utan dess like och dog av sjukdomar som hon inte orkade söka bot för. I
I boken frågar sig systern Elisabet: Hur kan två systrar med samma bakgrund hamna i två så skilda världar? Vad var det som gjorde att livet för dessa båda systrar kom att följa olika vägar; den ena rakt uppåt, den andra långsamt ner i en tragedi? Elisabet Höglund försöker besvara frågan och skriver också om sina egna skuldkänslor; kunde hon ha gjort mer för sin syster?
Elisabet Höglund är född i Göteborg och har arbetat som journalist sedan 1970 på bland andra Västgöta-Demokraten, Veckans Affärer och SVT:s Aktuellt och Rapport. Hon är även tvåfaldig svensk mästare i cykel och är verksam som konstnär. Hon har även medverkat i TV-programmen Let´s dance och På spåret som hon har vunnit två gånger.
Produktinformation
- Utgivningsdatum: 2019-06-03
- Mått: 110 x 180 x 20 mm
- Vikt: 180 g
- Format: Pocket
- Språk: Svenska
- Antal sidor: 335
- Upplaga: 1
- Förlag: Ekerlids
- ISBN: 9789188849212
- Miljömärkning: FSC
Utforska kategorier
Betyg & recensioner
6 recensioner, genomsnitt 3.2/5
- 3/5 Ninasboktips
Det här är en bok om skuld, om familjeförhållanden och en systers sjukdomsbild. Jag känner att det här är mer en bok om systern Birgitta, att försöka förstå varför hon var som hon var och att ge henne upprättelse. Systrarna växte upp med en mors förtryck och en alkoholiserad far, en uppväxt där tilliten till människan rubbades. Det är mobbing i skolan för båda och det är tiden på barnhem...
Boken är också skriven utifrån Lisbets dåliga samvete, att hon kanske borde ha gjort mer för att hjälpa sin syster, men det är alltid lätt att anklaga sig själv och frågan är hur mycket en människa kan ge upp sitt eget liv för att kämpa år efter år för en annan människa, särskilt som personen själv är mitt uppe i en sjukdom. Ge upp sitt liv, kämpa till 100% och själv dras ned, eller kämpa lite mindre och få plats för sitt eget välmående? Ibland kan man inte finnas fullt ut för en annan människa! - 1/5 Anna
Författaren skriver om sin syster som led av psykisk ohälsa samt fysiska sjukdomar. Väldigt utelämnande och den misär systern levde i mot slutet gör ont att läsa. Författaren tycker alla svek hennes syster och samtidigt skriver hon om sin egen skuld och om hon kunde gjort något annorlunda.
Det osar offerrollen och brist på självinsikt hos författaren. Det känns som boken, med upprepningar, har skrivits i all hast för att hon ska få lätta på sitt samvete för att andra ska tycka synd om henne istället.
Visst är det tragiskt att hon drabbats av cancer men ändå. Varför betalade inte hon en trappa till sin syster så hon kunde gå på toaletten, istället för att uträtta sina behov i en hink i köket? Hon hade inte kontakt med sin syster på många år och självklart kunde hon gjort mer. Denna bok är endast skriven för att Elisabet ska rentvå sig själv, och det funkar inte. Inte på mig i alla fall, jag blir bara förbannad när jag läser och den det är synd om var Birgitta.
Rekommenderas inte. - 3/5 Eriro
Elisabeth Höglund skriver själv att boken mycket handlar om sin bearbetning av att ha svikit sin syster som sista tiden levde ett liv i djup misär. Denna syster var ändå en mycket avvikande person. Jag skulle beteckna henne som psykopat, dock inte utan begåvning, men hon valde att leva helt på sina egna villkor. Hon motsatte sig samhällets stöd och insatser och ville bara vara ifred. Ändå anklagar författaren sig själv för att inte ha ställt upp mera för sin syster. Hon litade på socialtjänsten som dock försummade sitt ansvar, dessutom hade Elisabeth sin egen cancersjukdom att ta hand om. Bokens innehåll förvisso intressant, men tycks ha tillkommit under tidspress vilket märks i dispositionen. Upprepningar och ibland förvirrande kronologi talar för det. Men budskapet går ändå fram. Vad mer kunde hon ha gjort? Liksom samhällets ansvar i dylika fall.
- 4/5 Eva
- 4/5 Siv