Att hon sjöng samma sång om och om igen tog han som en förolämpning. Frans behövde en musa och han hade tagit en risk när han lämnade huset utan tillåtelse. Att hon var vacker spelade ingen roll eftersom flickans skönhet inte var värt något, hon var på fel plats, så mycket av sin egen ställning jämfört med andras hade varit tydlig för honom ända sedan han var medveten om sin existens. Han konstaterade att det fanns en sorts makt hos flickan, men makten fanns inte i hennes skönhet, som hade varit mer farlig utanför muren där ingen skulle ta hänsyn till hennes ålder eller oskuld. Den osynliga, flickebarnet, som lever i ett stort hus i varma Mexiko där hon kan röra sig fritt så länge ingen upptäcker henne. Det är därför hennes mor inte har gett henne ett namn så att den osynlige inte blir en av de som aldrig tar sig vidare, att hennes mor har stora planer för henne kommer den osynliga upptäcka sent omsider. MIKAELA KRONQVIST arbetar som jurist men har en andra examen i litteraturvetenskap. Hon har sedan hon kan minnas älskat berättelser, historier av alla dess slag både högt och lågt, hemskt eller vackert. Hon anser att det finns inga gränser i berättandet eftersom det är där i gränslösheten som kontrasterna möts och skapandet av intressanta idéer börjar.
