Följarehn

Obehaglig och obekväm

3,5/5 Elisabeth Rehn arbetar inom rättsväsendet och det brukar gå bra. Men när hon gör ett stort misstag som gör att hon inte längre går att skydda, tappar hon lite av den världsförankring hon har kvar. Samtidigt börjar saker hända henne som gör att hon tror att hon börjar tappa förståndet. Varför skulle annars saker byta plats hemma hos henne, eller hon plötsligt blöda från handleder när hon vaknar? I skuggorna döljer sig en oväntad men tålmodig följare. I ordning ska de minsann plågas, precis som han har gjort de senaste 25 åren. Jan-Erik Ullström lyckas med att få den otrevliga och obehagliga känslan att sippra ut från boksidorna. Redan från början tror jag att det Elisabeth Rehn som är det oberäkneliga och som man inte vet var man har henne. Och så är det också. Men så finns också hela tiden den som följer i skuggorna och som börjar ge sig tillkänna lite här och där. Ullström gör det väldigt snyggt när han stoppar in följaren för att röra runt lite. Jag tycker om att vi får följa Elisabeth Rehns relationer för det gör henne lite mer mänsklig och mindre robotlik. Persongalleriet är annars lagom stort och jag tycker om att det fokuseras på Elisabeth Rehn och följaren och deras bakgrund och demoner, samt hur de knyts samman. Det är ganska tydligt att det ska bli en serie eftersom det är så mycket som presenteras men det gör inte så mycket heller, för allting passar så bra med stämningen. Den lågmälda, lätt panikslagna känslan av att allt snart kommer att gå åt helvete. Vid bokens slut, känns just den här historien avslutad men samtidigt öppen för fortsättning och det ska bli väldigt spännande att se hur det här obehagliga äventyret fortsätter. Språket är bra, och passar genren och den generella känslan boken ger mig.

Marias