Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907.
En uppfostrare är en till stor del självbiografisk roman skriven av Hansson som utgavs första gången 1895. Boken behandlar Hanssons tid som journalist vid Nya Skåne och konflikten mellan ideellt och cyniskt inom tidningsvärlden. I förgrunden kan vi följa ”uppfostraren”, redaktören och dennes kärleksförhållanden, men romanen kan också läsas allegoriskt, riktad mot de litterära förhållandena i Norden, med ”brandesianismen” som artfrämmande inslag i den jordnära skandinaviska kulturen.
