Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907.
Litterära silhuetter (1885) är en samling essäer över olika författare: skåneskalden A.U. Bååth, realisterna Henrik Pontoppidan, Gustaf af Geijerstam och Ernst Ahlgren (Victoria Benedictsson), arkitekten m.m. Albert Gellerstedt, dekadenten Gustav Esmann m.fl.
