Ensam liten skitunge

Lintott småjoggar ner till macken på Näckenbacken, hon låter ilsketårarna över den stora orättvisan att inte vara fri rinna nerför hennes kinder. Hon snor en sprejfl aska på macken och på vägen nerför Näckenbackens kulle stannar hon i gångtunneln. Med svarta bokstäver sprejar hon på betongen:ENSAM LITEN SKITUNGE. Lintott måste lämna den här skiten. Punkt nu. Bilarna dundrar över henne där i tunneln. Hon har så jävla ont i bröstet. Dessutom känns det som om hon ska kräkas snart. Hon kanske skulle åka ner till Calle ändå. Allt det där tjatet om någon specialist hans mamma känner, det kanske fi nns någon poäng med det ändå. Fast hon är illamående och har tröttnat på Villakvarteren hoppar hon på bussen. Hon har en plan, Calle, som har så många idéer om vad som borde göras och vilka Ted borde få träffa, kan väl ta över nu.