Det är augusti 2006, Höstterminen har just börjat. På den anrika gymnasieskolan i den värmländska staden undervisar Emanuel Svärd i filosofi. Men för detta läsår planerar han ett "experiment": istället för att dra alla filosofer över en kam och bekanta eleverna med deras tankar i urval ska klassen nu studera en filosof, Ludvig Wittgenstein, och gå till botten med dennes viktigaste tanke, den tanke som skulle göra slut på all filosofi: det som hör till världens väsen kan språket ej uttrycka. Att få eleverna att tillägna sig denna tanke som om den vore deras egen är det pedagogiska mål som Emanuel Svärd har ställt sig. Men det som från början såg ut som en rent pedagogisk uppgift visar sig få långt mer än pedagogiska konsekvenser, och bekräftar den mångtusenåriga erfarenheten att filosofi, när den tas på allvar, medför stora risker för utövaren. Gunnar Odhner, 67 år, pensionerad lärare och journalist, är bosatt i Kil i Värmland. Större delen av sitt yrkesverksamma liv har han arbetat på Tingvallagymnasiet i Karlstad. 1996 gav han på Nimrod ut boken Den tredje möjligheten, en samling filosofiska texter om Sanningens förhållande till språket. Han har även gett ut flera diktsamlingar, den senaste år 2009 på Poem förlag med titeln Jag tänker på Ludvig Igra.
