Den bibliska berättelsen i första Mosebok om bröderna Kain och Abel lämnar ingen oberörd. Två olika karaktärer, två olika öden och två helt olika relationer till en Gud, som inte riktigt är nöjd med människan och som därför väljer att sätta Kain och Abel på prov. Båda ska få offra det bästa de har till Gud.
Och trots att Kain är den som har förstfödslorätt och brukat jorden i sitt anletes svett, medan Abel gjort det lätt för sig och bara offrar något ur sin flock, så ratar Gud ändå Kains offer och föredrar Abels.
Berättelsen når sin klimax när Kain, som känner sig sviken av en Gud som han ändå inte litar på, mördar sin bror Abel. "Är jag min broders väktare?" svarar Kain den Gud som frågar efter Abel. Dennes blod ropar ju till Gud från marken samtidigt som det förorenar den jord som skall ge jordbrukaren Kain hans näring.
Hade Gud egentligen något val?
Kunde Gud ha föredragit frukten av Kains mödor framför frukten av sin egen skapelse? Utan att behöva abdikera från tronen till förmån för människan Kain och ge denne fritt spelrum?
Eller är frukten av människan Kains mödor inte relevant för vare sig Gud eller dennes skapelse? Att Naturen, när det kommer till kritan, inte bryr sig om människan och att dennes påstådda förvaltarskap bara betyder något om det ingår i den avsikt som Gud har med sin skapelse. Den som Gud på sjätte dagen fann vara "mycket god".
Kain vänder sig från Gud och beger sig till landet Nod, Öster om Eden, där han blir den förste stadsbyggaren. Där slutar berättelsen om Kain och Abel.
Här börjar berättelsen "Bortom Paradiset", om en tid då det bibliska dramat om de två bröderna och deras förhållande till skapelsen är mer aktuellt än någonsin. En idéhistorisk tidsresa i fem akter, ett vittert läsdrama, understundom även en komedi.
