Vad skulle du säga om jag berättade för dig att vi i svensk grundlag har inskrivet att vi inte kan uppnå full sysselsättning? Att det var folkpartiet som först krävde löntagarfonder? Att vårt pensionssystem är hämtat från Pinochets Chile? Vad skulle du säga om jag berättade för dig att den svenske väljaren knappt har något att säga till om när det gäller samhällsutvecklingen? Att det är en handfull aktörer som styr det vi kallar demokratin? Våren 2014 skrev jag en magisteruppsats i statsvetenskap om nyliberalismens utveckling i Sverige. Direkt därefter började jag skriva en bok på samma tema som blev klar först i september 2016. Boken, som du nu håller i handen, fick titeln ”Kampen om Sverige – från socialism till nyliberalism”. Den handlar om den ideologiska samhällsutvecklingen från sent sextiotal fram till våra dagar. Detta är boken om hur Sverige gick från en centraliserad välfärdsstat med låg arbetslöshet och utan valfrihet – till att bli ett land i mängden. Boken belyser hur vänstervågen på 60- och 70-talet radikaliserade arbetarrörelsen, hur det svenska näringslivet mobiliserade och gick till mottattack, hur 70-talets kriser öppnade upp för nya ideologiska tankesätt, hur socialdemokraterna lade om politiken på 80-talet, varför 90-talskrisen uppstod och varför socialdemokraterna efter valet 1994 valde att inte återinföra löntagarfonder eller avskaffa friskolesystemet.
