Pelikanen

Spännande med full fart

3,5/5 Jackie Philipsson har tagit det lugnt sedan sitt senaste uppdrag men så kommer hennes chef och vän Anton och ber henne om att kontakta Adonis, hennes biologiske far om möjligheten att rekrytera honom. Hon är inte särskilt sugen men beger sig ändå mot Grekland för att etablera en kontakt. Där har han arbetat som journalist de senaste decennierna och det var också där han träffade Jackies mamma. Plötsligt finner Jackie att hon och Adonis har hamnat mitt i en egen historia där dåtid, nutid och framtid drar i varandra. Vad är det värt för att få veta sin bakgrund och hur allt kom till? Och vad är det värt att riskera för att se till att de man vill ska vara i säkerhet? Pelikanen är den tredje delen i serien om underrättelseofficeren Jackie Philipsson och jag skulle säga att de går att läsa fristående. Jag har inte läst första delen men del två och även om det ger en liten större förståelse för vad som har hänt innan den här boken, är det inte väsentligt för att förstå just det som händer nu. Carolina Angelis ger nog många små tillbakablickar för att jag som läsare ska hänga med ändå. Persongalleriet är lagom stort och jag tycker om att vi håller oss kring just Jackie och hennes kollegor och pappa. Samtidigt gillar jag att den stora helheten hålls ihop från de tidigare böckerna (i alla fall från den jag har läst). Jackie som huvudperson är lite som James Bond, tänker jag mig, utan att ha läst något om agenten. Lite impulsiv, explosiv, tar egna beslut titt som tätt och lite sådär att man aldrig vet var man har henne eller vad hon ska göra härnäst. Det är full fart hela tiden och det finns väldigt lite andningspauser. Det gör att de här 300 sidorna bara försvinner iväg. Tycker jag att det känns trovärdigt rakt igenom? Nej, det gör jag kanske inte, men å andra sidan är det så spännande att det inte gör mig något egentligen. Dessutom har jag exceptionellt lite koll på hur underrättelsearbetet går till så jag är inte rätt person att uttrycka mig om trovärdigheten. Många gånger sitter jag med andan i halsen under läsningen för att jag inte vet vad som kommer att hända och det känns faktiskt riktigt obekvämt med tanke på hur världen ser ut i dagsläget med Ryssland och deras offensiva taktik. Språket är bra och får boken att bara flyga iväg medan jag läser den. Slutet lämnas öppet för fortsatta delar men samtidigt är det tydligt att det är slutet för just den här delen av Jackie Philipssons äventyr.

Marias