Pelikanen

Pelikanen (1907) är det fjärde i ordningen av Strindbergs fem kammarspel – de övriga är Oväder, Brända tomten, Spöksonaten och Svarta handsken. Pelikanen hade urpremiär på Intima teatern 1907.

Pelikanen – vars titel anspelar på den i Strindbergs samtid förekommande föreställningen om att pelikaner lät sina ungar dia blod – blev en av författarens mest spelade verk internationellt. I dramat, som kan beskrivas som både naturalistiskt och expressionistiskt, vänder Strindberg på föreställningen om Pelikanen och gör istället modern till en utsugare och någon som försummar sina barn.

Handlingen utspelas i en salong. Dottern och mågen har just återvänt från sin bröllopsresa. En begravning har ägt rum och nu spökar det i salongen. I chiffonjéns lönnfack hittas ett brev från den döda fadern. Detta brev göms igen, men återupptäcks och sonen ger inte upp. Han blottlägger sanningen om familjen – något som leder till en katastrof...