Där himlen inte syns

En stark bok om det som en gång var

Det är 1700-tal i Falun. I koppargruvan sliter hundratals människor under slavliknande former. Tät och giftig rök skymmer himlen. I de små stugorna råder fattigdom och elände. Fylla, misshandel och hungersnöd är vardag. De vanskötta ungarna dör som flugor och deras fäder slår ihjäl sig i gruvan. I centrum står Sofia, som tvingats vandra till Falun när hennes bror tar över barndomshemmet. Trots att Falun är helvetet på jorden lyckades Sofia finna kärleken och få en egen familj. Men lyckan blir kortvarig. Där himlen inte syns är en berättelse om Olof och hans familj. Susanne Jobs gestaltningar får en att leva sig in i misären, känna stanken och smärtan av att förlora ännu ett barn. För att överleva säljer änkorna öl och brännvin från sina hem. Det är en välskriven berättelse som känns, den är berörande och tänkvärd, med levande karaktärer och miljöskildringar. Det är en bok som suger in en direkt och sedan håller kvar dig långt efter bokens slut. De flesta platser som nämns i boken finns på riktigt, det är ett stycke historia i en påhittad berättelse som ändå är målande i sin beskrivning av den misär som var på riktigt. Där himlen inte syns är en bok jag sluka i en sittning, en enorm läsupplevelse jag kommer minnas länge. Vilket liv de hade människorna i Falun på 1700-talet, de behöver minnas.

i_min_bokhylla