Lårskåra består av fyra sviter som orienterar sig runt frivillig objektifiering i en moraliskt gränsöverskridande kontext. I ett postpornografiskt syfte problematiseras anatomisk underkastelse och dess relation till språk, vilja och visualitet. Med en avskalad ton blir det även en minimalistisk strävan efter den visuella exaktheten i kroppens brytpunkter. Likt en form av skriftlig kroki.
