Beskrivning
Med stram och koncentrerad klarhet gestaltar Susann Wilhelmsson psykisk ohälsa inom institutionens ramar. Det handlar om psyket som imaginär plats, absurd sterilitet som motsats till det organiska samt tidens upphävande, men på ett annat plan också om föräldraskap, maktspråk, arv och miljö. De korta dikterna manar till eftertanke och gestaltar platsens ande.
