”Männen klär av kvinnorna. De tar av dem allting, det finns inget hölje som inte skulle skalas bort med en enda genomträngande blick.”

Den ungerske författaren Endre Kukorellys första roman översatt till svenska är en studie i den manliga blicken. Stilistiskt lekfullt och med Leo Tolstojs klassiker Anna Karenina som fond bjuder författaren in oss att ta del av en manlig huvudpersons dagboksliknande anteckningar från möten med olika kvinnor. Språket är vid första anblick känslokallt och macho, men mellan raderna träder en mycket osäker och självanklagande själ fram, som föraktar den beteendemodell han själv förkroppsligar. Vi möter en människa i en ständig kamp med livets viktigaste men svåraste uppgift: att kunna älska och bli älskad.

”Männen klär av kvinnorna. De tar av dem allting, det finns inget hölje som inte skulle skalas bort med en enda genomträngande blick.”

Den ungerske författaren Endre Kukorellys första roman översatt till svenska är en studie i den manliga blicken. Stilistiskt lekfullt och med Leo Tolstojs klassiker Anna Karenina som fond bjuder författaren in oss att ta del av en manlig huvudpersons dagboksliknande anteckningar från möten med olika kvinnor. Språket är vid första anblick känslokallt och macho, men mellan raderna träder en mycket osäker och självanklagande själ fram, som föraktar den beteendemodell han själv förkroppsligar. Vi möter en människa i en ständig kamp med livets viktigaste men svåraste uppgift: att kunna älska och bli älskad.

”Männen klär av kvinnorna. De tar av dem allting, det finns inget hölje som inte skulle skalas bort med en enda genomträngande blick.”

Den ungerske författaren Endre Kukorellys första roman översatt till svenska är en studie i den manliga blicken. Stilistiskt lekfullt och med Leo Tolstojs klassiker Anna Karenina som fond bjuder författaren in oss att ta del av en manlig huvudpersons dagboksliknande anteckningar från möten med olika kvinnor. Språket är vid första anblick känslokallt och macho, men mellan raderna träder en mycket osäker och självanklagande själ fram, som föraktar den beteendemodell han själv förkroppsligar. Vi möter en människa i en ständig kamp med livets viktigaste men svåraste uppgift: att kunna älska och bli älskad.