Berättelser från den stumma tiden är en samling psykologiskt inträngande noveller som rör sig i gränslandet mellan dikt, verklighet och myt, och spänner över genrer som SF, skräck och realism.
Detta är existentiella texter för vår tid med teman som sorg, ensamhet och alienation, som också rymmer ögonblick av glädje, förtröstan och transcendens.
Man kan också se texterna som trådar i en större väv, som delar i en övergripande berättelse.
Nästa dag går han som vanligt till muren, till samma plats där han hittade brevet. Han väntar tills det blir mörkt, sitter lutad mot muren och fingrar på brevet under jackan. Det är taffligt inpackat i något solkigt papper. Rent, fint papper är inte lätt att få tag på. Det känns som om han gör något förbjudet, men viktigt. Ett heligt och hemligt uppdrag som ålagts honom. Han förstår inte ens att han vågar. Han har aldrig hört talas om någon som gjort något sådant, så bara handlingen är märklig. Men det är som med musiken, den berättar om något djupt inne i honom som han inte visste fanns och som tänder något ljust, något varmt.
Till slut har det blivit så pass mörkt att han vågar kasta över brevet, fäst runt en sten.
Han går hem med en för honom ovan känsla av lätthet. Av att på något sätt höra till, att det finns något mer än denna smutsiga stad av sten och rök, än dessa tröga, kalla dagar utan hopp.
Någonting har börjat. En rörelse, en förbindelse.
