Föreställning att Sverigedemokraterna övergett nazismen bygger på bristande kunskap. Dels handlar det om en oförmåga att skilja på klassisk nationalsocialism och teatralisk ”Hollywoodnazism” (för att använda en SD-ledares uttryck). Klassisk nationalsocialism definieras som Hitlers nazism, och är något helt annat än den självbespeglande teatraliska ”Hollywoodnazism” som vi ser hos sekter såsom NMR.Sverigedemokraterna beskriver sig själva som ett socialkonservativt parti, vilket är att göra våld på detta begrepp. Med den definition Sverigedemokraterna ger av ordet, skulle Hitlers nazistparti, NSDAP, lika gärna kunna definieras som socialkonservativt – vilket förstås vore helt absurt.Christer Bergström åtnjuter internationellt anseende som en av de stora experterna på Tredje riket och andra världskriget. Han har studerat ämnet djupgående i 40 år, vilket resulterat i ett 40-tal böcker i ämnet, flertalet av dem utgivna på den internationella marknaden. Hans böcker har utgivits på en mängd olika språk, förutom svenska, även engelska, tyska, franska, spanska, nederländska, finska, tjeckiska, polska och kinesiska.I denna bok tar författaren sin utgångspunkt i modern forskning om Hitlers NSDAP och påvisar de tydliga likheterna med Sverigedemokraterna. Jämförelsen visar att Sverigedemokraterna inte kan definieras som något annat än ett klassiskt nazistiskt parti. Det som partiet har tagit avstånd från är den mer ideologiska ”Hollywoodnazismen”, men partiet följer ganska strikt den klassiska nazismens metoder – där dolda agendor och ett kamouflerande av de verkliga avsikterna utgör en hörnpelare.Författaren visar att den naiva syn på Sverigedemokraterna som ett nazistiskt parti som av sig självt vandrat till sin egen motsats, också bygger på en djupgående okunskap om Sverigedemokraterna.Utifrån Sverigedemokraternas egna program, uttalanden och publikationer visar författaren att partiet inte alls ”gjort upp med sin historia”, utan politiken och de politiska deklarationerna har snarare gått mer åt det högerextrema hållet. Tidigare krav, såsom på repatriering av invandrare, har dammats av i takt med att partiet vuxit, och SD har på senare tid blivit öppet med nya, illavarslande krav, såsom undantagslagar.Föreliggande bok är förmodligen den skarpaste kritik som Sverigedemokraterna hittills utsatts för, men den bygger på ett gediget forskningsarbete och djupgående kunskap om nazismen. Bokens första kapitel heter med nödvändighet ”Vad är nazism” – något som fram till helt nyligen varit ett ganska outforskat område.Boken kan också läsas som en varning för en trojansk häst – i Karl Gerhards bemärkelse – i vår mitt.

Föreställning att Sverigedemokraterna övergett nazismen bygger på bristande kunskap. Dels handlar det om en oförmåga att skilja på klassisk nationalsocialism och teatralisk ”Hollywoodnazism” (för att använda en SD-ledares uttryck). Klassisk nationalsocialism definieras som Hitlers nazism, och är något helt annat än den självbespeglande teatraliska ”Hollywoodnazism” som vi ser hos sekter såsom NMR.Sverigedemokraterna beskriver sig själva som ett socialkonservativt parti, vilket är att göra våld på detta begrepp. Med den definition Sverigedemokraterna ger av ordet, skulle Hitlers nazistparti, NSDAP, lika gärna kunna definieras som socialkonservativt – vilket förstås vore helt absurt.Christer Bergström åtnjuter internationellt anseende som en av de stora experterna på Tredje riket och andra världskriget. Han har studerat ämnet djupgående i 40 år, vilket resulterat i ett 40-tal böcker i ämnet, flertalet av dem utgivna på den internationella marknaden. Hans böcker har utgivits på en mängd olika språk, förutom svenska, även engelska, tyska, franska, spanska, nederländska, finska, tjeckiska, polska och kinesiska.I denna bok tar författaren sin utgångspunkt i modern forskning om Hitlers NSDAP och påvisar de tydliga likheterna med Sverigedemokraterna. Jämförelsen visar att Sverigedemokraterna inte kan definieras som något annat än ett klassiskt nazistiskt parti. Det som partiet har tagit avstånd från är den mer ideologiska ”Hollywoodnazismen”, men partiet följer ganska strikt den klassiska nazismens metoder – där dolda agendor och ett kamouflerande av de verkliga avsikterna utgör en hörnpelare.Författaren visar att den naiva syn på Sverigedemokraterna som ett nazistiskt parti som av sig självt vandrat till sin egen motsats, också bygger på en djupgående okunskap om Sverigedemokraterna.Utifrån Sverigedemokraternas egna program, uttalanden och publikationer visar författaren att partiet inte alls ”gjort upp med sin historia”, utan politiken och de politiska deklarationerna har snarare gått mer åt det högerextrema hållet. Tidigare krav, såsom på repatriering av invandrare, har dammats av i takt med att partiet vuxit, och SD har på senare tid blivit öppet med nya, illavarslande krav, såsom undantagslagar.Föreliggande bok är förmodligen den skarpaste kritik som Sverigedemokraterna hittills utsatts för, men den bygger på ett gediget forskningsarbete och djupgående kunskap om nazismen. Bokens första kapitel heter med nödvändighet ”Vad är nazism” – något som fram till helt nyligen varit ett ganska outforskat område.Boken kan också läsas som en varning för en trojansk häst – i Karl Gerhards bemärkelse – i vår mitt.

Föreställning att Sverigedemokraterna övergett nazismen bygger på bristande kunskap. Dels handlar det om en oförmåga att skilja på klassisk nationalsocialism och teatralisk ”Hollywoodnazism” (för att använda en SD-ledares uttryck). Klassisk nationalsocialism definieras som Hitlers nazism, och är något helt annat än den självbespeglande teatraliska ”Hollywoodnazism” som vi ser hos sekter såsom NMR.Sverigedemokraterna beskriver sig själva som ett socialkonservativt parti, vilket är att göra våld på detta begrepp. Med den definition Sverigedemokraterna ger av ordet, skulle Hitlers nazistparti, NSDAP, lika gärna kunna definieras som socialkonservativt – vilket förstås vore helt absurt.Christer Bergström åtnjuter internationellt anseende som en av de stora experterna på Tredje riket och andra världskriget. Han har studerat ämnet djupgående i 40 år, vilket resulterat i ett 40-tal böcker i ämnet, flertalet av dem utgivna på den internationella marknaden. Hans böcker har utgivits på en mängd olika språk, förutom svenska, även engelska, tyska, franska, spanska, nederländska, finska, tjeckiska, polska och kinesiska.I denna bok tar författaren sin utgångspunkt i modern forskning om Hitlers NSDAP och påvisar de tydliga likheterna med Sverigedemokraterna. Jämförelsen visar att Sverigedemokraterna inte kan definieras som något annat än ett klassiskt nazistiskt parti. Det som partiet har tagit avstånd från är den mer ideologiska ”Hollywoodnazismen”, men partiet följer ganska strikt den klassiska nazismens metoder – där dolda agendor och ett kamouflerande av de verkliga avsikterna utgör en hörnpelare.Författaren visar att den naiva syn på Sverigedemokraterna som ett nazistiskt parti som av sig självt vandrat till sin egen motsats, också bygger på en djupgående okunskap om Sverigedemokraterna.Utifrån Sverigedemokraternas egna program, uttalanden och publikationer visar författaren att partiet inte alls ”gjort upp med sin historia”, utan politiken och de politiska deklarationerna har snarare gått mer åt det högerextrema hållet. Tidigare krav, såsom på repatriering av invandrare, har dammats av i takt med att partiet vuxit, och SD har på senare tid blivit öppet med nya, illavarslande krav, såsom undantagslagar.Föreliggande bok är förmodligen den skarpaste kritik som Sverigedemokraterna hittills utsatts för, men den bygger på ett gediget forskningsarbete och djupgående kunskap om nazismen. Bokens första kapitel heter med nödvändighet ”Vad är nazism” – något som fram till helt nyligen varit ett ganska outforskat område.Boken kan också läsas som en varning för en trojansk häst – i Karl Gerhards bemärkelse – i vår mitt.