”Godmorgon Enok, har du sovit gott?” frågade mamma.
Jag öppnade munnen för att svara, men fick inte fram någonting annat än ett tyst litet ja.
”Men kära, älskade lille vän, du har ju tappat rösten.”
Jag kände mig som en staty. Vadå tappat rösten?! Varför var det ingen som letade?

Enok har tappat sin röst. Det värsta är att ingen verkar bry sig, inte ens hans egna föräldrar. Hur ska han hitta den? Och hur ska allt bli om han inte ens kan prata?

Hjälp, jag har tappat rösten tar sig an ett av många svårbegripliga uttryck i svenska språket. Häng med, så benar vi ut vad som egentligen menas med att dra någon baklänges, eller att tappa en röst …