De sa inte så mycket. Inte vad Elio i efterhand kunde minnas i alla fall. Kanske sa de ”Ses snart!” eller ”Vi hörs!”, precis så där som nära vänner kan göra när de skiljs åt för en inte allt för lång tid. Kanske önskade de varandra lycka till i den stundande undergången (om det var dit det barkade).
Eller kanske sa de bara ”Hej då!”. För vad säger man egentligen till någon som man kanske aldrig ser igen?
Vad skulle hända om jordens rotation upphörde och planeten stannade i sin bana kring solen? Vad skulle hända med länder, samhällen och människor?
Elio har precis flyttat hemifrån för att leva studentlivet. Han möter nya vänner, skapar minnen och blir kär. Plötsligt tar allt slut när beskedet om att jorden ska stanna i sin rotation slår ner som en bomb. Ena halvan av planeten förloras till mörkret och den andra fastnar i en evig dag.
Elio tvingas bli lantbrukare på planetens ljusa sida och får en dag beskedet att han ska ansvara för en flykting från mörkersidan. Flyktingens ankomst ses som allt annat än positivt av honom och väcker liv i undangömda minnen. Händelser i det förflutna gör sig påminda.
Den längsta dagen är ett relationsdrama med science fiction-inslag om förvirringen som kan uppstå när ens liv plötsligt sätts på paus på obestämd framtid.
