Den som känner har förlorat den bär på en tickande bomb att berätta eller att låta bli aldrig någonsin bli fri Visst är jag rädd livrädd om så önskas aldrig för att känna nåt alltid för att blotta mig Svallvågor är en skildring av en relation vars ena part förbehållslöst överger sig själv. Diktsamlingen rör sig från förälskelsens olika nyanser fram till förakt och en förlamande förminskning. Det är en poesi som strävar efter att belysa det som blicken ofta försöker väja bort från.
Jättefint skriven bok, där man får följa med på en hjärtkrossande resa som väcker många känslor. Rekommenderar starkt att läsa boken!
Olivia
5/5
Varsam och tillgänglig posei
Svallvågor är en mycket fin och genomtänkt helhet där dikterna både kan stå för sig själva, och tillsammans kronologiskt berättar hela historien från början till slut.
Julia Johansson utforskar och behandlar ämnet på ett mycket noga och varsamt sätt. Allt ska genomlysas för att få syn på det sanna, hur saker och ting faktiskt är. Dyker en oväntad nyans upp i berättelsen blir den inte förbisedd, utan får finnas och utforskas. Att få vila i nyanserna på det sätt som Svallvågor låter en göra är faktiskt oväntat tillfredställande.
Språket öppnar sig för en oavsett om man är van vid att läsa poesi eller inte. Man kan dröja sig kvar vid enskilda rader eller läsa berättelsen sida efter sida. Båda funkar. Den är också tacksam att återvända till och läsa om. Jag som generellt tycker att det är svårt att läsa och ta till mig poesi, fick mycket ut av att läsa Svallvågor och tror att många fler också skulle få det.
