Välskriven, intressant och mångsidig!

Kikumus debut består av fem delar, där varje del har sin egen litterära form och ger prov på författarens berättarförmågor. Kalla den för en samling tematiskt besläktade texter. För det första vill jag säga att det är en vacker bok. Omslagsdesignen och bilderna tilltalar mig verkligen. 1. "hur många gånger har jag väntat på grön gubbe" är skriven i en sorts jäktig prosapoesi och beskriver en tillvaro i Stockholm, som drar mot sitt slut. Det är en kall stad; hemlöshet, tiggeri, missbruk, existentiell ångest, sociala orättvisor och diverse samhällskritik präglar texten. "Att leva är att stå i vägen (s. 23)", skriver författaren. Kanske erbjöd staden en frihet för berättarjaget en gång i tiden, men inte längre. De har växt ifrån varandra. 2. "varför sabbar vi allt vi rör vid", är en sorts nedbantad manifestliknande och personlig granskning/kritik av FN:s globala mål för hållbar utveckling - i sin utformning tonsättande för den livsfilosofi och omvärldssyn som genomsyrar andra delar av boken, som känns självbiografisk. Undantaget är del 3, "Sinnesbävning", en novell om drömmarnas pris & längtan efter självförverkligande. 4. "Betraktaren", utspelar sig i Göteborg och är en sorts korthuggen prosa med stadsbilden och allt tillhörande i fokus. Känslan är den av att perspektivet är i brytpunkten av eller fluktuerar mellan en karg och en idealisk verklighet. Existerar de parallellt eller beror det på perspektiv? Det stundtals drömska i beskrivningarna skapar en ambivalent känsla. 5. "Dikta ditt liv", består av diktgestaltningar i första person, ett hopkok iakttagelser av vardagen, reflektioner över nuet & det förflutna, besvikelser oro, mardrömmar, möten, metaforer, samtida omvärldsreferenser - allt i strida ordströmmar. Urval: "Det är svårt att formulera gränslösa drömmar | I Älmhult gick vi förbi ett spökhus | Vi växte upp där | Vi växte fast där | Ja men lev nu då | Fånga känslan utan namn i flykten (s. 93f)" / "På en sten utanför Östra sjukhuset | Har någon ristat in | Jag behöver inga droger | Verkligheten är nog | En genomskinlig plastpåse fladdrar i väg mot träden (s. 156)". Jag uppskattade Kikumus debut mycket. Den var inte helt vad jag förväntade mig (jag letade först efter "K" under "Lyrik" eftersom jag trodde att det handlade om renodlad lyrik, men fann boken under "K" på romanhyllan), men vad jag fick var ingen besvikelse. Rekommenderad läsning & 4/5 i betyg!

David D