I en dunge inte långt ifrån byn där människorna sliter och långsamt svälter, håller kråkorna möte om deras framtid. Flocken är orolig; kungen behöver föröka sig denna häckningsperiod och det är av yttersta vikt att de skapar en ny krona som han kan bära på sitt huvud. 

 Kråkkungen själv är motsträvig och vill helst inte ta över efter sin far. Gammelkråkan är trött på monarkin och önskar inget hellre än att avskaffa den. Gråkråkan drömmer om att vara fri. Nere i byn vankar ringduvan runt, äter frukt och är nöjd över att slippa plikter och de andra duvornas tjoande. Vargarna springer riktningslöst mot bättre marker i en skog utan slut. Någonstans i fjärran makar en cirkus fram mot en oklar destination.