I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra

Ny lägenhet, nya grannar, nytt dagis och nya rutiner. Familjen Herin bytte liv över en natt och resultatet har blivit en djupt fascinerande dagboksberättelse om det segregerade Sverige och om vad som händer när en familj byter miljö helt. Fågelvägen är det bara en mil mellan Tensta och Djursholm, men det är svårt att tänka sig två mer skilda världar. Så är åtminstone klichébilden av de här två Stockholmsförorterna. 

Journalisten Pontus Herin är uppvuxen i fashionabla Djursholm och har i hela sitt vuxna liv bott i Stockholms innerstad. Driven av nyfikenhet och en vilja av att se något annat hyrde de ut familjens bostadsrätt och skaffade hyreskontrakt i norrförorten Tensta. Han ville utmana sina ”typiskt svenska” fördomar om invandrare och förortsliv, om kriminalitet och misär. Och i Tensta hade han och familjen aldrig varit tidigare. De mötte en förort som var mer segregerad än de kunnat drömma om, sonen var den ende med två svenska föräldrar på sin nya förskola. De mötte våld och problem, men upplevde också mycket generositet, värme och en tro på framtiden. Men projektet var inte konfliktfritt, dels på grund av slitningar i familjen, dels med de nya grannarna. Men också på grund av somliga gamla vänners reaktioner - en del ville inte ens komma ut och hälsa på.

Parallellt med upplevelserna i Tensta träffade Pontus människor som kunde belysa segregationen i Sverige, hur långt den har gått och vilka problem det leder till i form av en växande känsla av utanförskap, ökad religiös fundamentalism och kriminalitet. I ett av bokens mest dramatiska kapitel åker Pontus till Frankrike för att skapa sig en egen bild av problemförorterna runt Paris. Hösten 2005 drabbades de här ”gettona” av allvarliga kravaller varpå många svenska förståsigpåare sa att det även kan ske i Sverige. Men kan det verkligen det?

Följ med på hans resa och läs dagboken från Tensta, humoristiskt, inkännande och analyserande. En sorts varm Wallraff-undersökning i dagens Sverige. Med många dråpliga situationer, oväntade möten och skarpa iakttagelser.

"Det finns böcker som man fattar sådant tycke för från första sidan att man blir en plåga för sin omgivning. Man läser ideligen några rader högt, man tjatar om vilken underbar bok man läser, man vill dela sin glädje, man vill att alla ska läsa den. En sådan bok är Pontus Herins I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra." Åsa Moberg, Helsingborgs dagblad

"Som personlig betraktelse är I Tensta och Djursholm kindpussar vi varandra otroligt skarp." Dagens nyheter

"En utomordentligt ärlig, hederligt prövande och intressant skildring" Lena Andersson, Svenska Dagbladet