Jag är en före detta sfi-lärare som två månader före min 64-årsdag sitter i skolbänken och tittar på en annan sfi-lärares YouTube-kanal och får lära mig att inte ha keps och att inte tugga tuggummi under en anställningsintervju.
När jag var 60 år kunde jag inte längre fortsätta att jobba som lärare på grund av en grav hörselskada, så jag blev arbetslös. Att hitta ett nytt jobb var inte realistiskt och det var för tidigt att gå i pension. Som så många andra blev jag då föremål för det som kallas arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Mina förväntningar var inte höga. Men att jag som arbetslös skulle få vara med om så mycket rena stolligheter var jag ändå inte beredd på. Det värsta var att det som jag först tyckte var bisarrt, efterhand blev något normalt.
Räddningen för mig blev att skriva om mina upplevelser. Först skrev jag mest för att det var ett sätt att behålla mitt förnuft och min värdighet, men efterhand också för att jag ville nå ut med min berättelse. Jag vill att andra ska veta, tycker att andra har rätt att veta.
Karin Elffors Skogkär
